SKARP TILLRÄTTAVISNING

” Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden, lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel” (1 Kung. 12:32).FMM 68.3

Kungens djärva trots mot Gud genom att på detta sätt åsidosätta gudstjänsterna som Gud hade instiftat fick inte passera ostraffat. Redan när han höll på att förrätta gudstjänst och tända offereld under invigningen av det främmande altare som han hade uppfört i Betel, visade sig en gudsman från Judas rike för honom. Han var sänd för att skarpt gå till rätta med honom för att han tog sig friheten att införa nya former av tillbedjan. Profeten ropade ”mot altaret och sade: ’Altare! Altare! Så säger HERREN: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben på dig!’FMM 68.4

På samma gång angav han ett tecken genom att säga: ’Detta är tecknet på att det är HERREN som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut.’ ... Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på HERRENS befallning hade angett” (1 Kung. 13:2, 3, 5).FMM 69.1

När Jerobeam såg detta fylldes han med en anda av trots gentemot Gud och försökte gripa mannen som hade förmedlat budskapet. I vrede ”räckte han ut sin hand från altaret och sade: ’Grip honom!’ ” Men hans impulsiva handling bestraffades omedelbart. Handen som hade sträckts ut mot Herrens budbärare blev plötsligt kraftlös och förtvinad, och han kunde inte dra tillbaka den.FMM 69.2

Skräckslagen vädjade kungen till profeten att vända sig till Gud för hans räkning. ” ’Ropa till HERREN din Gud’ ”, bad han, ” ’och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen.’ Gudsmannen ropade till HERREN. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut” (1 Kung. 13:4, 6).FMM 69.3

Jerobeams ansträngning hade varit förgäves, då han med en högtidlig ceremoni inramade invigningen av ett främmande altare. Om man hade visat sin aktning för detta altare skulle detta ha lett till att man visade vanvördnad för tillbedjan av Herren i Jerusalem. Profetens budskap skulle ha lett Israels kung till att ångra och erkänna sina orättfärdiga avsikter, eftersom de förde bort folket från sann tillbedjan av Gud. Men han förhärdade sitt hjärta och beslöt sig för att följa den väg han själv valt.FMM 69.4