VÄNTADE PÅ RÄTT TILLFÄLLE

I fyra månader väntade Nehemja på ett lämpligt tillfälle att framföra sin anhållan till kungen. Under denna tid ansträngde han sig att se glad ut i kungens närvaro, trots att hans hjärta var nertyngt av sorg. I dessa salar med prakt och glans måste alla verka glada och lyckliga. Sorg fick inte kasta sin skugga över någon kunglig tjänares ansikte. Men vid de tillfällen då Nehemja drog sig tillbaka och var dold för mänskliga blickar var det många böner, bekännelser och tårar som Gud och hans änglar hörde och bevittnade.FMM 425.5

I längden gick det inte att dölja sorgen som tyngde patriotens hjärta. Sömnlösa nätter och ansvarsfyllda dagar lämnade spår i hans ansikte. Eftersom kungen var mån om sin egen säkerhet var han van vid att avläsa ansikten och att genomskåda människor som förställde sig. Han såg att något hemligt bekymmer tärde på hans munskänk. ”Varför ser du så bedrövad ut?” frågade han. ”Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon sorg i hjärtat” (Neh. 2:2).FMM 425.6

Frågan fyllde Nehemja med fruktan. Skulle inte kungen bli arg om han fick höra att hans hovmans tankar hade varit långt borta hos hans nödställda folk medan han till det yttre var upptagen av sin tjänst? Skulle Nehemja inte få betala med sitt liv för att han förbrutit sig mot kungen? Den plan han hade haft om att återställa Jerusalems styrk - skulle den nu gå om intet?FMM 426.1

”Då”, skriver han, ”blev jag mycket rädd”. Med darrande läppar och tårfyllda ögon avslöjade han orsaken till sin sorg. ”Må konungen leva för evigt!” sa han. ”Skulle jag inte se bedrövad ut, när staden där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är nerbrända?” (Neh. 2:2, 3).FMM 426.2

Beskrivningen av förhållandena i Jerusalem väckte monarkens sympati utan att blåsa liv i hans fördomar. Ännu en fråga gav Nehemja det tillfälle som han länge hade väntat på: ”Så vad önskar du?” Gudsmannen tog inte risken att svara innan han hade sökt vägledning från den Ende som var högre än kung Artasasta. Han hade ett heligt förtroendeuppdrag att leva upp till, och han behövde hjälp från kungen för att göra det. Han insåg att mycket berodde på att han presenterade saken på ett sådant sätt att han fick kungens godkännande och försäkrade sig om hans hjälp.FMM 426.3

”Då bad jag”, säger han, ”till himlens Gud” (Neh. 2:4). Genom denna korta bön kom Nehemja in i alla kungars Kungs närvaro. En kraft som kan vända hjärtan som om de var vattenströmmar fanns nu på hans sida.FMM 426.4