TECKEN FRÅN GUD

Vid tiden för högtiden i Betel hade israeliternas hjärtan ännu inte förhärdats helt och fullt. Många var mottagliga för den heliga Andens påverkan. Herren bestämde att de som tog snabba steg mot avfall skulle hållas tillbaka från sin väg innan det var för sent. Han sände sin budbärare för att avbryta de hedniska handlingarna och avslöja för kung och folk vad följden av ett fortsatt avfall skulle bli. Att altaret sprack var ett tecken på att Gud var missnöjd med det fruktansvärda avfall som hade utformats i Israel.FMM 69.5

Herren försöker rädda, inte förstöra. Han gläds åt att kunna rädda syndare. ”Så sant jag lever, säger Herren GUD, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död” (Hes. 33:11). Genom varningar och böner kallar han den egensinnige att upphöra med att göra ont och vända om till honom och få leva. Han ger sina utvalda budbärare helig oräddhet, så att de som lyssnar kan känna fruktan och förmår ångra sig. Med vilken fasthet straffade inte gudsmannen kungen! Och denna fasthet var avgörande. De rådande onda förhållandena kunde inte bestraffas på något annat sätt.FMM 69.6

Herren gav sin tjänare djärvhet för att de som lyssnade skulle få ett bestående intryck. Herrens budbärare behöver aldrig frukta för människor men måste ståndaktigt hålla fast vid det som är rätt. Så länge de förlitar sig på Gud behöver de inte vara rädda. Han som ger dem deras uppdrag försäkrar dem också om sin beskyddande omsorg.FMM 70.1

När profeten hade framfört sitt budskap skulle han just återvända, då Jerobeam sa till honom: ” ’Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva.’ ... ’Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig’ ”, svarade profeten. ” ’Här på platsen vill jag var ken äta eller dricka, för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit’ ” (1 Kung. 13:7-9).FMM 70.2

Det hade varit bäst för profeten om han hade hållit fast vid sin avsikt att återvända till Juda utan att dröja. Medan han färdades hemåt på en annan väg blev han upphunnen av en gammal man som påstod sig vara profet och som ingav gudsmannen falska föreställningar genom att förklara: ”Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på HERRENS befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka” (1 Kung. 13:18). Lögnen upprepades om och om igen och inbjudan framfördes på ett påträngande sätt tills gudsmannen blev övertalad att återvända.FMM 70.3