UPPFÖRDE FLERA AVGUDATEMPEL

På Olivbergets sydliga höjd, mitt emot Moria berg där Guds vackra tempel stod, uppförde Salomo ett flertal imponerande byggnader som var avgudatempel. För att behaga sina hustrur placerade han stora avgudabilder, oformliga bilder av trä och sten, mitt ibland myrtenoch olivlundarna.FMM 39.2

Där, framför de altaren som tillhörde de hedniska gudarna ”Kemosh, moabiternas vidrighet” och ”Molok, ammoniternas styggelse”, utövades hedendomens mest förnedrande riter (1 Kung. 11:7).FMM 39.3

Salomos handlingar fick sitt säkra straff. Hans skilsmässa från Gud genom hans förbindelse med avgudadyrkare blev hans fall. Då han slutade lyda Gud förlorade han sin självbehärskning. Hans moraliska kraft gick förlorad. Hans finare känslor trubbades av, hans samvete blev förhärdat. Under första tiden av sin regeringstid hade han visat så stor vishet och medkänsla då det gällde att återlämna en hjälplös bebis till dess olyckliga mor (se 1 Kung. 3:16-28). Nu föll han så lågt att han samtyckte till att det uppfördes en avgud till vilken levande barn frambars som offer.FMM 39.4

I sin ungdom utrustades Salomo med omdöme och förstånd, och i sin bästa mannaålder hade han blivit inspirerad att skriva: ”En väg kan verka rätt för en människa, men till slut leda till döden” (Ords. 14:12). Under sina senare år avlägsnade han sig så långt från renhet som till att ge sitt moraliska stöd till otuktiga, upprörande riter som hörde samman med tillbedjan av Kemosh och Astarte. Vid tempelinvigningen hade han sagt till sitt folk:FMM 39.5

”Låt era hjärtan vara hängivna HERREN vår Gud” (1 Kung. 8:61) Nu blev han själv en överträdare som i ord och handling förnekade sina egna ord. Han förväxlade lättsinne med frihet. Han försökte förena ljus med mörker, gott med ont, renhet med orenhet, Kristus med Beliar - men till vilket pris!FMM 39.6