MÄKTIG INVASION

Mot slutet av Joshafats regeringsår invaderades Judas rike av en mäktig armé. Invånarna i landet hade all anledning att darra av fruktan då den närmade sig. ”Sedan kom moabiterna och ammoniterna och med dem andra ammoniter för att strida mot Joshafat.” Kungen fick höra om denna invasion genom en budbärare som kom med det skrämmande budskapet: ”En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar, det vill säga En-Gedi” (2 Krön. 20:1, 2).FMM 134.1

Joshafat var en modig och tapper man. Under många år hade han förstärkt sina arméer och sina befästa städer. Han var väl förberedd för att möta nästan vilken fiende som helst. I i denna kris förlitade han sig ändå inte på vad människor kunde uträtta. Det var inte genom disciplinerade arméer och befästa städer, utan genom en levande tro på Israels Gud, som han kunde hoppas på att vinna seger över dessa hedningar som skröt över sin makt att förödmjuka Juda i de andra nationernas ögon.FMM 134.2

”Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga HERREN, och han utlyste en fasta över hela Juda. Och Juda samlades för att söka hjälp hos HERREN, och från alla Juda städer kom man för att söka HERREN” (2 Krön. 20:3).FMM 134.3

När Joshafat stod på templets förgård inför sitt folk utgöt han sin själ i bön, åberopade Guds löften och bekände Israels hjälplöshet. ”HERREN, våra fäders Gud”, bönföll han, ”är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.”FMM 134.4

”Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig” (2 Krön. 20:6-12).FMM 134.5