KAPITEL 44— DANIEL I LEJONGROPEN

Detta kapitel bygger på Danielsboken kapitel 6.

När medern Darejavesh övertog tronen som tidigare innehafts av de babyloniska härskarna vidtog han genast åtgärder för att omorganisera landets ledning. Han satte ”hundratjugo satraper över riket ... Över dem satte han tre furstar, och en av dem var Daniel. Inför dem skulle satraperna avlägga räkenskap så att kungen inte skulle lida någon förlust. Men Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, för han hade en ande utan like, och kungen övervägde att sätta honom över hela riket” (Dan. 6:1, 2).FMM 363.1

Hedersbetygelserna som gavs till Daniel väckte avund hos de ledande männen i riket. De sökte efter en anledning att anklaga honom, men de kunde inte finna något ”eftersom han var trogen i sin tjänst. Det fanns varken försumlighet eller ohederlighet hos honom” (Dan. 6:4).FMM 363.2

Daniels oklanderliga uppträdande gjorde hans fiender ännu mer avundsjuka. ”Vi lär inte hitta något att anklaga den där Daniel för”, var de tvungna att erkänna, ”ifall det inte gäller hans gudsdyrkan” (Dan. 6:5).FMM 363.3

Därpå rådgjorde furstarna och satraperna med varandra och tänkte ut en plan som de hoppades skulle leda till profetens död. De beslöt sig för att be kungen att underteckna en förordning som de skulle förbereda, och som förbjöd alla i riket att be om något från Gud eller någon människa, med undantag av kung Darejavesh. Förordningen skulle gälla i trettio dagar. Att överträda detta påbud skulle straffas med att den skyldige skulle kastas i lejongropen.FMM 363.4