TROFASTHET VIKTIGAST

Herren avskyr likgiltighet och brist på lojalitet vid en tidpunkt då hans verk befinner sig i en kritisk situation. Hela världsalltet iakttar med outsägligt intresse de avslutande scenerna av den stora striden mellan gott och ont. Guds folk närmar sig gränserna till den eviga världen. Vad kan vara viktigare för dem än att vara trofasta mot himlens Gud? I alla tider har Gud haft moraliska hjältar, och han har dem också i vår tid - dessa som i likhet med Josef och Elia och Daniel inte skäms för att erkänna att de själva tillhör hans eget folk. Hans särskilda välsignelse följer de människor som är handlingskraftiga, människor som inte kan fås att avvika från pliktens raka väg utan som med gudomlig kraft vill fråga: ”Vem står på Guds sida?” (2 Mos. 32:26).FMM 101.1

Gud söker människor som inte nöjer sig med att fråga, utan som kräver att de som väljer att identifiera sig själva med Guds folk ska stiga fram och tydligt visa sin trohet mot kungarnas Kung och herrarnas Herre. Sådana människor underordnar sin vilja och sina planer under Guds lag. På grund av kärlek till honom betyder inte deras egna liv så mycket för dem. Deras arbete består i att fånga upp ljuset från Guds Ord och låta det lysa fram inför världen i klara, jämna strålar. Trofasthet mot Gud är deras motto.FMM 101.2

Medan Israel tvivlar och tvekar på berget Karmel bryter Elias röst på nytt tystnaden: ”Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla HERRENS namn. Den Gud som svarar med eld, han är Gud” (1 Kung. 18:22-24).FMM 101.3

Elias förslag är så förnuftigt att folket inte kan göra några undanflykter från det utan får mod att svara: ”Ditt förslag är bra.” Baals profeter vågar inte höja sina röster och ha en annan mening. Elia vänder sig till dem och bestämmer: ”Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!” (1 Kung. 18:24, 25).FMM 101.4

Till synes djärva och trotsiga, men med ångest i sina skyldiga hjärtan, förbereder de falska prästerna sitt altare genom att lägga dit veden och offret. Sedan börjar de med sina besvärjelsekonster. Deras gälla bönerop genljuder och ger eko genom skogarna och de kringliggande höjderna när de ropar namnet på sin gud: ”Baal, svara oss!” (1 Kung. 18:26). Prästerna samlas runt sitt altare, och genom att hoppa och dansa och skrika och slita sitt hår och rista sig ber de enträget om att deras gud ska hjälpa dem.FMM 102.1