TRODDE PÅ GUDS KRAFT

De fientliga arméerna stod nu uppställda mot varandra. Det var en prövningens och rannsakningens tid för dem som tjänade Gud. Hade de bekänt varje synd? Litade Judas män helt och fullt på Guds kraft att befria? Sådana tankar fanns i ledarnas sinnen. Sett ur varje mänsklig synvinkel skulle den ofantliga egyptiska hären svepa bort allt framför sig.FMM 74.2

Men under åren med fred hade Asa inte gett sig hän åt tidsfördriv och nöjen. Han hade förberett sig för varje oförutsedd händelse. Han hade tränat en armé för strid. Han hade ansträngt sig för att leda sitt folk till att söka frid med Gud. Och nu försvagades inte hans tro på den Ende som han förtröstade på, trots att hans stridskrafter var färre i antal än fiendens.FMM 74.3

Eftersom kungen hade sökt Herren i framgångens dagar kunde han nu lita på honom på olyckans dag. Hans böner visade att han inte var någon främling för Guds underbara kraft. ”HERRE”, bad han, ”utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, HERRE vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. HERRE, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot” (2 Krön. 14:11).FMM 74.4

Bönen som Asa bad är en bön som varje troende kristen borde be. Vi utkämpar en strid som inte är mot kött och blod utan mot furstar och makter och världshärskare, och mot ondskans andemakter i himlarymderna (se Ef. 6:12). I livets strid måste vi möta onda makter som har samlat sig för att motarbeta det som är rätt. Vårt hopp står inte till människan, utan till den levande Guden. Med full trosvisshet får vi förvänta oss att han ska förena sin allmakt med ansträngningarna hos mänskliga redskap till hans namns ära. När vi är klädda i rättfärdighetens vapenrustning kan vi vinna seger över varje motståndare.FMM 74.5

Kung Asas tro belönades på ett tydligt sätt. ”Och HERREN lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde. Asa och folket som följde honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av HERREN och hans här” (2 Krön. 14:12, 13).FMM 75.1