SÅG GUDS HAND I HÄNDELSERNA

Folket hade ännu inte gått så långt i sitt avfall att de inte brydde sig om Guds domar. I de förluster de fick lida genom Shisaks invasion kände de igen Guds hand och ödmjukade sig under en tid. ”HERREN är rättfärdig”, erkände de.FMM 63.6

”När HERREN såg att de ödmjukade sig, kom HERRENS ord till Shemaja. Han sade: ’Eftersom de har ödmjukat sig vill jag inte fördärva dem. Jag ska låta dem komma undan med knapp nöd, och min vrede ska inte bli utgjuten över Jerusalem genom Shisaks hand. Men de ska bli hans tjänare, och de ska förstå vad det är att tjäna mig och att tjäna främmande kungadömen.’FMM 64.1

Egyptens kung Shisak drog alltså upp mot Jerusalem. Han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i kungapalatset. Alltsammans tog han. Han tog också de sköldar av guld som Salomo hade låtit göra. I deras ställe lät kung Rehabeam göra sköldar av koppar, och dem lämnade han i förvar åt befälet för livvakterna som höll vakt vid ingången till kungapalatset. ... Eftersom Rehabeam ödmjukade sig, vände sig HERRENS vrede ifrån honom så att han inte fördärvade honom helt. Det fanns ännu sådant som var gott i Juda” (2 Krön. 12:6-12).FMM 64.2

Men när hemsökelsen hade upphört och folket på nytt upplevde framgång glömde många anledningen till sin oro, och de vände tillbaka till avgudadyrkan. Bland dessa fanns kung Rehabeam själv. Trots att han öd mjukats genom katastrofen som hade drabbat honom lät han inte denna erfarenhet bli till en avgörande vändpunkt i sitt liv.FMM 64.3

I stället glömde han undervisningen som Gud hade bemödat sig att ge honom och föll tillbaka i de synder som hade medfört domar över folket. Efter några få föga ärofulla år, under vilka kungen ”gjorde det som var ont, för han vände inte sitt hjärta till att söka HERREN”, gick Rehabeam ”till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. Hans son Abia blev kung efter honom” (2 Krön. 12:14, 16).FMM 64.4