KAPITEL 10—TYDLIGA TILLRÄTTAVISNINGAR

Kapitlet bygger på Första Kungaboken
kapitel 17:8-24 och kapitel 18:1-19.

Under en tid höll sig Elia gömd i bergen vid bäcken Kerit. Under många månader fick han där föda på ett mirakulöst sätt. Senare, när bäcken sinade på grund av den fortsatta torkan, bad Gud sin tjänare att finna en tillflykt i ett hedniskt land. ”Bryt upp”, uppmanade han honom, ”och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat” (1 Kung. 17:8).FMM 88.1

Denna kvinna var inte israelit. Hon hade aldrig haft de privilegier och välsignelser som Guds utvalda folk hade åtnjutit, men hon trodde på den sanne Guden och hade vandrat i hela det ljus som lyste på hennes väg. Och nu när det inte fanns någon säkerhet för Elia i Israels land sände Gud honom till den här kvinnan för att han skulle finna en fristad i hennes hem.FMM 88.2

”Han bröt upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ’Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.’ När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ’Ta också med dig en bit bröd åt mig’ ” (1 Kung. 17:10, 11).FMM 88.3

Detta utfattiga hem plågades svårt av hungersnöden, och den ynkligt magra kosten såg inte ut att räcka till. Elia anlände på just den dag då änkan fruktade att hon måste ge upp kampen för att uppehålla livet, och detta prövade till det yttersta hennes tro på den levande Gudens makt att förse henne med det nödvändiga. Men även i sin förtvivlade situation vittnade hon om sin tro genom att samtycka till att dela sin sista matbit med en främling då han bad henne om det.FMM 88.4