KAPITEL 4—SYNDENS KONSEKVENSER

Bland de främsta orsakerna till Salomos omåttlighet och förtryck kan man särskilt lägga märke till att han lät bli att bevara och vårda självuppoffringens anda.FMM 42.1

Vid foten av Sinai berättade Mose för folket om den gudomliga befallningen: ”De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem.” Israeliternas svar åtföljdes då av lämpliga gåvor. ”Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande bar fram en gåva åt HERREN” (2 Mos. 25:8; 35:21).FMM 42.2

Stora och omfattande förberedelser var nödvändiga för att bygga helgedomen. Det krävdes en stor mängd av de mest dyrbara och kostsamma material, men Herren accepterade bara frivilliga offergåvor. ”Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den ska samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge”, var den befallning som Mose upprepade för församlingen (2 Mos. 25:2). Hängivenhet åt Gud och en of fervillig ande var de första kraven för att bereda en boplats åt den Högste.FMM 42.3

När David överförde ansvaret för tempelbygget till Salomo gjordes en liknande kallelse till självuppoffring. David frågade den församlade folkmassan: ”Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt HERREN?” (1 Krön. 29:5). Denna kallelse till helgelse och frivilligt tjänande borde alltid ha hållits i minne av dem som arbetade med att uppföra templet.FMM 42.4

För att uppföra av tabernaklet i öknen hade Gud utrustat utvalda män med särskild skicklighet och visdom. ”Mose sade till Israels barn: ’Se, HERREN har kallat Besalel, ... av Juda stam, och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, ... Åt honom och åt Oholiab, Ahisamaks son av Dans stam, har han också gett förmågan att undervisa andra. Han har fyllt deras hjärtan med vishet att utföra alla slags snideriarbeten och konstvävnader och brokiga vävnader ... att utföra alla slags arbeten.’ ... Sedan kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstnärligt begåvade män som HERREN hade utrustat med vishet i hjärtat” (2 Mos. 35:30-35; 36:2). Himmelska andar samarbetade med yrkesmännen som Gud själv hade utvalt.FMM 42.5

Ättlingarna till dessa yrkesmän ärvde i hög grad de förmågor som hade tilldelats deras förfäder. Under en tid förblev dessa män av Juda och Dan ödmjuka och osjälviska. Men gradvis, nästan omärkligt, förlorade de sitt fäste i Gud och sin önskan att tjäna honom osjälviskt. På grund av sin överlägsna skicklighet som yrkesmän i de finare konsterna begärde de högre löner för sina tjänster. I några fall beviljades deras begäran, men oftare fann de arbete hos de kringboende folken.FMM 43.1

I stället för den ädla, självuppoffrande anda som hade uppfyllt deras berömda förfäder, gav de efter för begärets anda som ville ta för sig mer och mer. För att deras själviska önskningar skulle kunna bli tillfredsställda, använde de sin gudagivna förmåga i tjänst åt hedniska kungar och lånade ut sin begåvning till att fullborda arbeten som vanärade deras Skapare.FMM 43.2