KAPITEL 22—PROFETEN JONA VARNAR NINEVE

Kapitlet bygger på Jonas bok.

Nineve, huvudstaden i det assyriska kungadömet, var en av de största städerna i antiken under de dagar då Israel var delat. Staden hade grundats på Tigris bördiga flodbank strax efter det att människor skingrats från Babels torn. Den hade blomstrat under århundraden tills den blev ”en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång” (Jona 3:3).FMM 180.1

Under den tid då Nineve blomstrade var staden ett centrum för brott och ondska. Guds Ord har karaktäriserat den som en ”blodstad, full av lögn, fylld av våld”. Profeten Nahum använde bildspråk när han jämförde invånarna i Nineve med ett grymt, rovlystet lejon. ”... för vem”, frågade han, ”har inte drabbats av din ständiga ondska?” (Nah. 3:1, 19).FMM 180.2

Ändå hade Nineve inte fullständigt överlämnats åt ondska, trots att staden hade blivit så gudlös. Han som ”ser alla människors barn” (Ps. 33:13) och ”får se härliga ting” (Job 28:10) lade märke till många i den staden som sträckte sig efter något bättre och högre. De skulle upphöra med sina onda gärningar och tillbe honom om de fick tillfälle att lära känna den levande Guden. I sin visdom uppenbarade Gud därför sig själv för dem på ett sätt som inte kunde missförstås för att om möjligt leda dem till ånger.FMM 180.3

Redskapet som Gud utvalde för denna uppgift var profeten Jona, Amittajs son. Till honom kom Herrens Ord: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte” (Jona 1:1, 2).FMM 180.4

När profeten tänkte på svårigheterna i detta uppdrag och hur omöjligt det verkade vara, kände han sig frestad att ifrågasätta visheten i denna kallelse. Från mänsklig synpunkt sett verkade det som om inget kunde uppnås genom att förkunna ett sådant budskap i denna stolta stad. Han glömde för ett ögonblick att den Gud som han tjänade äger all vishet och makt.FMM 181.1

Medan han tvekade därför att han fortfarande tvivlade, överväldigade Satan honom med modlöshet. Profeten greps av stor fruktan, och han ”bröt upp för att fly till Tarshis”. Då han hade rest till Jafo fann han där ett skepp som just skulle avsegla. ”Han betalade för resan och gick sedan ombord för att resa med dem till Tarshis” (Jona 1:3).FMM 181.2