En svår tid

Din tro och barnsliga tillit till Gud började avta så snart som medlen började flyta in. Du lämnade inte Gud på en gång. Ditt avfall skedde gradvis. Du upphörde med morgon- och aftonandakt därför att det inte alltid passade. Din sonhustru prövade dig på ett egendomligt och retsamt sätt, vilket var en av orsakerna till att du kände det besvärande att fortsätta med familjeandakterna. Ditt hem blev ett hem utan bön. Dina affärer blev det väsentligaste för dig och Herren och hans sanning kom i andra hand. Se tillbaka till din tidigare erfarenhets dagar. Skulle de prövningarna ha drivit dig bort från familjebönen?VFF1 267.2

Just här, när du försummade munnens hörbara bön, förlorade du ditt inflytande i hemmet, som skulle ha kunnat bevaras. Det var din plikt att erkänna Gud i din familj, och att inte ta hänsyn till konsekvenserna. Dina böner skulle ha framburits till Gud både morgon och afton. Du skulle ha varit såsom en präst i ditt hem i det att du bekände dina och dina barns synder. Hade du varit trogen skulle Gud, om han fått vara din ledare, inte lämnat dig åt ditt eget omdöme.VFF1 268.1

Medlen användes i onödan och för att andra skulle se. Över denna synd som du hade sett hos andra hade du känt dig djupt bedrövad. När du på detta sätt använde pengarna, rövade du från Gud. Då sade Herren: “Jag skall förskingra. Jag skall tillåta att hon för en tid vandrar på de vägar hon själv väljer. Jag skall förblinda hennes omdöme och frånta henne hennes vishet. Jag skall visa henne att hennes styrka är svaghet, och hennes vishet är oförstånd. Jag skall förödmjuka henne och öppna hennes ögon, så att hon kan se hur långt hon har avvikit från mig. Om hon inte då helhjärtat vill vända om till mig och på alla sina vägar erkänna mig, då skall min hand förskingra. Både moderns och barnens stolthet kommer att brytas ned så att fattigdom på nytt kommer att bli deras lott. Mitt namn skall bli upphöjt. Människors höghet skall slås ned och deras stolthet skall bli till intet.” . . .VFF1 268.2

I din tidigare erfarenhet gav Herren dig inflytandets gåva, men han gav dig inte pengar och därför väntade han inte att du i din fattigdom skulle ge det du inte hade. Likt den fattiga änkan gav du vad du kunde. Om du hade insett din egen situation, skulle du ha känt dig ursäktad med att göra mindre än du gjorde. När du var sjuk väntade inte Gud att du skulle vara lika aktivt verksam som före sjukdomen. Även om ditt inflytande och dina tillgångar var begränsade, godtog Gud ändå dina ansträngningar att göra gott och hjälpa till att sprida hans budskap med det du hade, och inte med det du inte hade. Herren förkastar inte den minsta offergåva som ges med allvar och villighet.VFF1 268.3

Du har ett ivrigt temperament. Iver i en god sak är prisvärd. I dina tidigare prövningar och bekymmer fick du erfarenheter som blev till nytta för andra. Du var nitisk i Guds tjänst. Du älskade att komma med förklaringar till din inställning för den som inte trodde på evangelii sanning. Du kunde tala med övertygelse därför att dessa ting var verkligheter för dig. Sanningen var en del av din varelse och de som lyssnade till din ivriga vädjan tvivlade inte heller på din ärlighet, utan var övertygad.. om att det var så som du sade.VFF1 269.1

Under Guds försyn vidgades ditt inflytande, och därför har Gud sett det lämpligt att pröva dig genom att ge dig pengar. Du har därmed ställts under ett dubbelt ansvar. När förhållandena i ditt liv började bli bättre, sade du: .Så snart jag har kunnat skaffa mig ett hem, skall jag börja ge till Guds verk.” Men när du hade fått ett hem, såg du att så mycket behövde förbättras för att allting omkring dig skulle bli modernt och tilldragande. Du glömde Herren och hans krav på dig och du var mindre benägen att hjälpa till med Guds verk än du var under din fattiga och bekymmersamma tid.VFF1 269.2

Du sökte vänskap med världen och skilde dig allt mer och mer från Gud. Du glömde Kristi uppfordran: “Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt.” (Luk. 21: 34.) “Därför, den som menar sig stå, ‘han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10: 12.)VFF1 269.3

Det finns tre vaksamhetens ord i det kristna livet, vilka man måste ta hänsyn till om inte Satan skall få grepp om oss, nämligen: Vaka, bed och arbeta. Bön och vaksamhet är nödvändigt för framsteg i det andliga livet. Det har aldrig funnits en tid i ditt livs historia som varit viktigare än den nuvarande. Din enda trygghet ligger i att du lever som en väktare. Vaka och bed alltid. O, vilket skydd ger det inte mot frestelser och mot faran av att falla i denna världens snaror! Hur ivrig skulle du inte ha varit i verksamhet under de senaste åren, när ditt inflytande var så omfattande.VFF1 269.4

Kära syster, människornas beröm och smicker, såsom det är i världen, har haft ett större inflytande på dig än du varit medveten om. Du har inte förmerat dina gåvor. Du är av naturen kärleksfull och generös. Dessa karaktärsdrag har använts till en viss grad, men inte som Gud hade väntat. Att endast äga dessa utomordentliga gåvor är inte nog. Gud väntar att de ständigt skall vara i bruk, ty genom. dessa välsignar han dem som behöver hjälp och leder sitt verk vidare till frälsning för människor...VFF1 270.1