De möten som Jesus ledde

Jesus, den himmelske läraren, höll sig inte på avstånd från människorna. Men för att bli till välsignelse för dem kom han från himmelen till jorden där de fanns, så att hans livs renhet och helighet kunde delges alla människor och lysa upp vägen till himmelen. Världens Återlösare sökte göra sin undervisning så tydlig och enkel att alla skulle fatta den. Vanligen valde han platser utomhus för sina predikningar. Inga rum var stora nog för de skaror som följde honom. Han hade emellertid särskild anledning att söka sig bort till skogsdungar och sjöstränder för att där ge sin undervisning. Där hade han god utsikt över landskapet och kunde använda olika föremål och händelser som människorna såg runt omkring sig och som dessa enkla människor var förtrogna med, för att illustrera de viktiga sanningar som han förkunnade för dem. Med lärdomarna i sin undervisning anknöt han till Guds verk i naturen. Fåglarna, vilka jublande sjöng sina sånger utan bekymmer, blommorna i dalen som utstrålade sin skönhet, vattenliljan som vajar lätt för den stilla vinden på sjön, de höga träden, den odlade jorden, det böljande sädesfältet, jorden som var obrukbar, trädet som inte bar någon frukt, de oföränderliga höjderna, den porlande bäcken, den nedgående solen, aftonrodnadens skiftande färger - allt detta använde han för att hos åhörare inprägla gudomliga sanningar. Han förenade Guds händers verk i himmelen och på jorden med det livets Ord som han önskade bibringa deras sinnen, så att när de såg Guds underbara verk i naturen, skulle hans lärdomar på nytt bli levande i deras sinnen.VFF1 295.2

I all sin verksamhet sökte han att göra sin undervisning intressant. Han visste att en trött, hungrig skara människor inte kunde ta emot någon andlig undervisning och han glömde inte heller deras kroppsliga behov. Vid ett tillfälle gjorde han ett under för att ge mat åt fem tusen människor som hade samlats för att lyssna till livets Ord. Jesus tog hänsyn till omgivningen när han gav sina dyrbara sanningar till skarorna. Mötes platserna var sådana, att de skulle tilltala ögat och väcka förundran i de skönhetsälskande människornas hjärtan. Han kunde prisa Guds vishet i hans skapade verk och han kunde anknyta sin undervisning till detta genom att via naturen inrikta deras tankar på naturens Gud.VFF1 296.1

På så sätt blev landskapet, träden, fåglarna, dalens blommor, bergen, sjön och himlarnas skönhet i deras sinnen förknippade med de heliga sanningarna. Detta skulle för dem bli till dyrbara minnen när de såg på allt detta efter det att Kristus hade uppfarit till himmelen.VFF1 297.1

När Kristus undervisade folket använde han inte tiden till att bedja. Han tvingade inte på dem långa tröttsamma ceremonier och böner som fariséerna gjorde. Han undervisade sina lärjungar hur de skulle bedja: “Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och 1 gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare och stäng igen din dörr och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju, vad I behöven, förrän I bedjen honom. I skolen alltså bedja sålunda.” (Matt. 6: 5-9.)VFF1 297.2