Tro på Gud

När vi var i Battle Creek i Michigan den 5 maj 1855, märkte jag att det saknades tro både bland Guds tjänare och församlingens medlemmar. De blev alltför lätt missmodiga, hade alltför lätt att tvivla på Gud och var alltför villiga att tro, att de hade det svårt och att Gud hade övergett dem. Jag såg att detta var grymt. Gud älskade dem så mycket att han var villig att ge sin älskade San att dö för dem, och hela himmelen var intresserad av deras frälsning. Trots allt som hade blivit gjort för dem, fann de det svårt att tro och lita på en så god och vänlig Fader. Han har sagt att han är mer villig att ge helig Ande till dem som ber om det, än jordiska föräldrar är villiga att ge goda gåvor till sina barn. Jag såg att Guds tjänare och församlingens medlemmar hade alltför lätt att bli missmodiga. När de bad till sin Fader i himmelen om sådant som de trodde de behövde, och de inte omedelbart fick vad de bett om, tvivlade de, modet försvann och de började klaga och kritisera. Detta såg jag att Gud ogillade.VFF1 21.1

Varje helgad människa som kommer till Gud i uppriktighet, och frambär ‘sin ärliga bön till honom i tro, får sin bön besvarad. Men ge inte upp tron på Guds löften, även om du inte skulle se ett omedelbart svar på dina böner. Var inte rädd för att lita på Gud. Förlita dig på hans säkra löfte: “Bedjen, och I skolen få.” (Joh. 16: 24.) Gud är alltför vis för att handla fel, och alltför god för att undanhålla sina heliga något gott om de vandrar på rättfärdighetens väg. Människor är ofullkomliga, och även om bönen stiger upp ur ett ärligt hjärta, så ber de inte alltid om ‘sådant som är det bästa för dem själva, eller om sådant som kommer att förhärliga Gud. När det är så, kommer vår gode och vise Fader som hör våra böner, att svara ibland omedelbart - men han ger oss sådant som är för vårt bästa och som kan förhärliga honom. Han ger oss välsignelser. Om vi kunde förstå hans planer, skulle vi klart se att han vet vad som är bäst för os, och ser till att våra böner blir besvarade. I stället för sådant vi bett om som skulle ha kunnat skada oss, ger Gud oss välsignelser till vårt bästa.VFF1 21.2

Jag såg att om vi inte tycker oss få omedelbart svar på våra böner, skall vi ändå hålla Ut i tro och inte ge efter för otro, ty det kommer att skilja oss från Gud. Om vår tro sviktar, kan vi inte få något från honom. Vår tillit till Gud skulle vara stark. När vi bäst behöver något, kommer välsignelsen att falla över oss likt en regnskur.VFF1 22.1

När Guds tjänare ber om hans Ande och välsignelse, kommer svaret ibland omedelbart, men inte alltid. Ge inte upp vid sådana tillfällen, utan håll i tro fast vid löftet tills det uppfylls. Lita fullständigt på Gud, och den begärda välsignelsen kommer ofta när du bäst behöver den. Helt oväntat får du hjälp från Gud när du framställer sanningen för icke-troende, så att du med kraft och klarhet kan frambära hans ord.VFF1 22.2

Detta framställdes för mig vara likadant som när barn ber om någon förmån av sina jordiska föräldrar, vilka älskar dem. De kan be om sådant som föräldrarna vet kan bli till skada. Föräldrarna ger då sådant som kommer att bli till barnens bästa och som är hälsosamt för dem, i stället för det som de längtade efter. Jag såg att varje bön som i tro uppsändes till Gud från ett ärligt hjärta både hörs och besvaras. Den som har bett kommer att få välsignelsen när han bäst behöver den, och oftast överstiger svaret alla förväntningar. Inte en enda helgad människas bön har gått förlorad, om den har framburits ur ett trosfriskt och ärligt hjärta.VFF1 22.3