Sanningen lyfter oss

Guds sanning kommer aldrig att förnedra någon, men den kommer att upplyfta mottagaren, förädla hans smak, helga hans omdöme och fullkomna honom för gemenskap med de rena och heliga änglarna i Guds rike. Det finns en del som finner sanningen grov, besynnerlig och skrytsam. De söker dra nytta av sina grannar, om de kan, för att “‘sko” sig själva. Sådana felar på många sätt, men när de tror sanningen av hjärtat kommer den att leda till en fullständig förändring av hela deras livsföring. De kommer omedelbart att börja förändra sina liv.VFF1 174.1

Sanningens rena inflytande höjer hela människan. I sina affärskontakter med sina medmänniskor har hon Herrens fruktan för ögonen, i det att hon älskar sin nästa som sig själv och behandlar andra som hon själv skulle vilja bli behandlad. Hennes tal blir rent, sant och av sådan upphöjd karaktär att otroende inte kan utnyttja det eller med rätta bli upprörda över hennes oartiga sätt och opassande tal. Hon för med sig sanningens heliga inflytande till sin familj och låter sitt ljus lysa för dem, för att de, när de ser hennes goda gärningar, må ära Gud. I livets olika erfarenheter är hon en avbild av Kristi liv.VFF1 174.2

Vi kan inte sägas lyda Guds lag med mindre än att vi är fullkomliga och alltså visar en fullkomlig och fullständig lydnad för alla dess fordringar. Att endast nå upp till hälften av dessa fordringar, och inte kunna ge en fullkomlig och verklig lydnad, hjälper inte alls. Världsmänniskan och gudsförnekaren beundrar ett konsekvent liv, och det har alltid varit en mäktig fak1or att övertyga att Gud verkligen finns och är med sitt folk, när deras gärningar överensstämmer med deras tro. “Av deras frukt skolen I känna dem.” (Matt. 7: 16.) Varje träd känns igen på dess frukt. Våra ord och handlingar är den frukt som vi bär.VFF1 174.3

Det finns många som hör Kristi ord men som ändå inte följer dem. De har en bekännelse, men deras gärningar är ‘sådana att de är motbjudande för otroende människor. De är skrytsamma i det allt de beder och talar på ett självrättfärdigt sätt. De upphöjer sig själva och berättar om sina goda gärningar, men likt fariséerna tackar de i verkligheten Gud för att de inte är såsom andra människor. Ändå är samma personer förslagna och gör ohederliga affärer. Deras frukt är inte god. Deras ord och handlingar är felaktiga, men likväl förefaller de inte kunna se sitt fattiga och bedrövliga tillstånd.VFF1 175.1

Följande skriftställe visades för mig passa in på de ovan beskrivna: “Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ‘Herre, Herre’, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på ‘den dagen’ säga till mig: ‘Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: ‘Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.’” (Matt. 7: 21-23.)VFF1 175.2

Här beskrivs den största förvillelse som kan påverka vårt sinne. Dessa personer tror att de har rätt när de har fel. De tror att de utför en stor uppgift genom sitt andliga liv, men slutligen river Jesus av dem deras självrättfärdiga klädnad. På ett levande sätt framställer han för dem deras karaktärs verkliga utseende med alla dess fel och brister.VFF1 175.3

När det för alltid är för sent att få behoven tillfredsställda befinns de vara för lätta i vågskålen. Gud har försett oss med möjligheter att rä1ta till våra fel. Om de som felar väljer att följa sitt eget omdöme och förkastar de hjälpmedel han har gett för att få dem i harmoni med sanningen, kommer de att hamna i en situation som har beskrivits i ovan anförda ord av vår Herre.VFF1 175.4

Gud kallar ett folk ut ifrån världen för att bereda dem att stå förenade såsom en man, att tala samstämmigt och på så sätt förverkliga Jesu Kristi bön för sina lärjungar. .Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; jag heder, att de alla må vara ett och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig. (Joh. 17: 20, 21.)VFF1 175.5