Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Människan - Guds redskap

    Allt på jorden placerades här av Guds givmilda hand såsom ett uttryck för hans kärlek till människan. De fattiga är hans egendom, och evangelii framgång är också hans angelägenhet. Han har lagt medel i människornas händer, för att hans gudomliga gåvor må flyta genom mänskliga kanaler i att göra det arbete som går ut på att frälsa våra medmänniskor. Varenda en av oss har en uppgift på detta stora fält, och ändå är det fel att tro, att Gud är beroende av människan. Han kunde säga ett ord och varje fattig människa skulle göras rik. På ett ögonblick kunde han bota hela den mänskliga rasen från alla dess sjukdomar. Han kunde göra sig fri från alla sina tjänare helt och hållet och göra änglar till sanningens ambassadörer. Han kunde ha skrivit sanningens ord på himlafästet, på trädens löv eller på fältens blommor, eller han kunde med hög röst ha förkunnat den från himmelen. Men den allvise Guden valde inte någon av dessa vägar. Han visste att människan måste ha något att göra för att livet skulle bli välsignat för henne. Guldet och silvret tillhör Herren och han kunde låta det regna ned från himmelen om han valde att så göra, men i stället har han gjort människan till sin förvaltare och anförtrott henne med medel, inte för att läggas på hög, utan för att användas till andras nytta. Han har på så sätt gjort människan till ett medel genom vilket han önskar fördela sina välsignelser på jorden. Gud planerade den systematiska välgörenheten för att människan skulle kunna bli lik sin Skapare, god och osjälvisk till sin karaktär, och slutligen hos honom delaktig av den eviga och härliga lönen.VFF1 595.3

    Gud verkar genom mänskliga redskap och var och en som väcker människors samveten och uppfordrar dem till goda gärningar och till verkligt intresse för Guds verks framgång, gör det inte av sig själv, utan genom Guds Ande som verkar i honom.. Löften, som ges under sådan omständigheter är heliga till sin karaktär, och är en frukt av Guds Andes verk. När dessa löften infrias, accepterar himmelen dessa offer och dessa frikostiga arbetare blir krediterade för ett motsvarande värde som investerats i den himmelska banken. Sådana lägger en god grund för tider som kommer, så att de kan gripa det eviga livet.VFF1 596.1

    När man inte känner Guds Andes omedelbara närhet så verklig och sinnet påverkas av livets timliga omsorger, frestas man att ifrågasätta styrkan i de förpliktelser som man frivilligt påtagit sig. När man ger efter för Satans frestelser menar man att man handlat under för stark press, och att man påverkats av stundens inspiration, att uppropet om medel för Guds verk var överbetonat och att man tvingades att lova under falska förevändningar utan att helt förstå saken och därför vill man nu bli löst från löftet. Har Guds tjänare befogenhet att godta deras ursäkter och säga: “Du skall inte hållas ansvarig för ditt löfte, utan du är nu befriad från det?” Om de skulle våga att göra så, blir de delaktiga i den synd som den som drar sig tillbaka, är skyldig till. . .VFF1 597.1

    En församling är ansvarig för sina enskilda medlemmars löften. Om de ser att där finns en broder som försummar att uppfylla sina löften, bör de arbeta vänligt och bestämt med honom. Om han har kommit i omständigheter som gör att det är svårt att betala in det han lovat och han är en värdig medlem och har ett villigt hjärta, då bör församlingen i kärlek hjälpa honom. På så sätt kan de överbrygga svårigheten och själva få välsignelse.VFF1 597.2

    Gud vill att medlemmarna i hans församling skall betrakta sitt ansvar till honom som lika bindande som vilken annan skuld som helst i det dagliga livet. Var och en av oss bör se tillbaka på sitt liv och se om vi har något obetalt, löften som inte är infriade, och så göra extra inbetalningar, “ja, till den yttersta skärven”, ty vi måste alla möta och vänta på det slutliga utslaget från himmelens domstol, där intet utom trohet och sanningsenlighet kommer att bestå provet.VFF1 597.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents