Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    En förebild

    Isak var en förebild på Guds Son, som frambars såsom ett offer för hela världens synd. Gud ville klargöra för Abraham frälsningens evangelium för. människan. För att han skulle kunna göra detta, och samtidigt göra sanningen till en verklighet för honom, såväl som att pröva hans tro, krävde han av honom att offra det han älskade mest i denna världen Isak. All den sorg och den ångest som Abraham uthärdade under den mörka och fruktansvärda prövningen, var avsedd att inskärpa hos honom förståelse för den plan som lagts för den fallna människans frälsning. Han tvingades att genom sin egen erfarenhet förstå hur outsäglig den evige Gudens självförnekelse var, när han gav sin egen Son att genom döden rädda människan från fullständigt fördärv. För Abraham kunde ingen själs tortyr jämföras med det som han fick uthärda när han lydde den gudomliga befallningen att offra sin son.VFF1 384.1

    Gud gav sin Son till ett förnedrande liv, i självförnekelse, fattigdom, möda, hån och den ångestfyllda korsdöden. Men där fanns ingen ängel som fick frambära det glädjefyllda budskapet: “Det är nog. Du behöver inte dö, min älskade Son.” Legioner av änglar väntade under sorg, i det att de hoppades, att på samma sätt som i Isaks fall, Gud i sista ögonblicket skulle förhindra denna skamliga död. Men änglarna tilläts inte att frambära ett sådant budskap till Guds käre Son. Förödmjukelsen i domsalen och på vägen ut till Golgata fortsatte. Han hånades och skymfades. Man spottade på honom. Han uthärdade gyckel, hån och smädelser från dem som hatade honom, intill dess att han på korset böjde sitt huvud och dog.VFF1 384.2

    Kunde Gud ha gett oss ett större bevis på sin kärlek, än att på så sätt ge sin Son att gå igenom denna lidandets erfarenhet. Och därför att Guds gåva till människan var en fri gåva, och hans kärlek oändlig, blir hans anspråk på vårt fulla förtroende, vår lydnad, hela vårt hjärta, och våra känslors hela rikedom i motsvarande grad oändligt. Han fordrar att människan skall ge allt det som är möjligt för henne. Underkastelsen från vår sida måste vara i proportion till Guds fria gåva. Den måste vara fulländad och inte sakna någonting. Vi är alla i skuld inför Gud. Han har anspråk på oss som vi aldrig kan möta, utan att ge oss själva såsom ett helt och frivilligt offer. Han gör anspråk på en direkt och villig lydnad och inget mindre än detta kan han acceptera. Vi har nu tillfälle att tillförsäkra oss Guds kärlek och ynnest. Detta år är måhända det sista för någon som läser detta. Är det någon bland de ungdomar, som läser denna appell, som skulle vilja välja världens nöjen framför den frid Kristus ger den ivriga sökaren och den glada göraren av hans vilja?VFF1 384.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents