Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen I. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Helhjärtade understödjare

    Varje troende borde vara helhjärtad i sin förbindelse med församlingen. Dess framgång borde vara hans första intresse, och om han inte känner sig ha ett heligt ansvar att genom sitt medlemskap i församlingen bli till nytta i församlingen framför att främja sina egna intressen kan den klara sig långt bättre utan honom. Det ligger inom varje människas förmåga att göra någonting för Guds sak. Det finns sådana som offrar stora summor på onödig lyx. De tillfredsställer sina böjelser, men känner det som en stor börda att bidra med medel till församlingen. De är villiga att ta emot alla dess förmåner och välsignelser, men föredrar att låta andra betala.VFF1 482.3

    De som verkligen känner ett djupt intresse för verkets framgång, tvekar inte att ge av sina pengar närhelst och varhelst det behövs. De borde också känna det som en allvarlig plikt att förverkliga Kristi undervisning i sin karaktär, och att leva i frid med varandra och gå framåt i fullkomlig harmoni såsom ett enat folk. De borde ge avkall på sitt personliga omdöme till förmån för församlingens omdöme. Många lever endast för sig själva. De ser på sina egna liv med stor tillfredsställelse och smickrar sig med att de är felfria, när det i stället är så att de inte gör någonting för Gud och lever i direkt motsats till hans uttalade ord. Att efterleva religionens yttre former kommer aldrig att tillfredsställa själens stora behov. Att bekänna Kristus är inte nog för att en människa skall kunna bestå provet på dornens dag. Det måste finnas en fullkomlig förtröstan på Gud, en barnslig tillit till hans löften, och ett fullständigt underordnande under hans vilja.VFF1 483.1

    Gud har alltid prövat sitt folk i prövningens ugn för att bevisa deras orubblighet och trohet samt för att rena dem från all orättfärdighet. Sedan Abraham och hans son hade gått igenom det svåraste prov som kunde läggas på dem, talade Gud genom sin ängel till Abraham: “Nu vet jag, att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.” (1 Mos. 22: 12.) Denna stora troshandling får Abrahams karaktär att lysa med en förunderlig glans. Detta illustrerar på ett övertygande sätt hans fullkomliga förtröstan på Herren, som han inte undanhöll något, inte ens sin löftesson.VFF1 483.2

    Det finns ingenting som är för dyrbart för oss att ge till Jesus. Om vi ger tillbaka till honom det som han har anförtrott åt vår förvaltning, kommer han att ge oss mera. Varje ansträngning som vi gör för Kristus belönar han, och varje plikt som vi gör i hans namn kommer att tjäna till vår egen lycka. Gud överlämnade sin högt älskade Son till korsfästelsens plågor, för att alla som tror på honom skulle bli ett genom namnet Jesus. När Kristus gav ett så stort offer för att frälsa människorna och förena dem med varandra, liksom han var förenad med Fadern, är då något offer för stort som hans efterföljare kan göra för att bevara denna enhet?VFF1 483.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents