Förstående föräldrar

Föräldrar, glöm inte bort era egna barnaår, hur mycket ni längtade efter sympati och kärlek, hur olyckliga ni kände er när man anmärkte på er på ett retligt sätt. Ni borde vara unga igen i era känslor, och i era sinnen stå på barnens nivå, och förstå deras behov. Men detta skall ske med beslutsamhet och kärlek i det att ni alltid fordrar lydnad av dem. Föräldrars ord blir åtlydda. Guds änglar vakar över barnen med djupaste intresse för att se vilken karaktär de utvecklar. Om Kristus skulle behandla oss som vi ofta behandlar varandra och våra barn, skulle vi stappla och falla i missmod. Jag såg, att Jesus, eftersom han känner till våra svagheter och själv har tagit del i våra erfarenheter, utom i fråga om synden, också har berett en väg för oss som är anpassad för vår styrka och förmåga. Liksom Jakob har han vandrat sakta i den takt barnen klarade av, för att han skulle kunna trösta oss med sin närvaro och vara en ständig vägledare för oss. Han förkastar oss inte, försummar oss inte och lämnar inte någon av sina barn bakom ‘Sig. Han har inte heller bett oss att gå så fort framåt att vi lämnar dem efter oss. Han har heller inte vandrat så fort att han lämnat oss med våra barn efter ,sig på vägen. Nej, nej, men han har jämnat livets stig även för barnen. Det är föräldrarnas uppgift att i hans namn leda dem framåt på livets väg. Gud har anvisat ett sätt att vägleda våra barn som är anpassat till barnens förutsättningar och kapacitet.VFF1 146.2

Det lönar sig att ge uttryck för sina känslor i gemenskapen med barnen. Stöt inte bort dem genom bristande förståelse för deras barnsliga lekar, glädjeämnen och sorger. Visa aldrig en vredgad uppsyn och låt inte hårda ord komma över era läppar. Gud lägger märke till allt sådant. Hårda ord förbittrar och sårar barnens sinne. I vissa fall är dessa skador svåra att läka. Barnen är mycket känsliga för den minsta orättvisa, och många blir missmodiga när de behandlas orättvist och kommer aldrig att lyssna till en hög, vresig och befallande röst och inte heller reagera för hot om straff. Upprorsandan har alltför ofta slagit rot i barnens sinnen genom att föräldrarna uppfostrat dem fel. Om ett riktigare sätt hade valts skulle barnen ha kunnat få goda och harmoniska karaktärer. En mor som inte har fullständig kontroll över sig själv är olämplig att ta hand om barn. (1875, band 3, sid. 532, 533.)VFF1 146.3

Besegra din naturliga fallenhet att ställa för stora krav på dina barn, ty att alltför ofta ge anmärkningar, gör att din närvaro inte blir önskvärd och ditt råd hatat. Slut dina barn till ditt hjärta, inte genom okloka eftergifter, utan med kärlekens silkesband. Du kan vara fast, men ändå vänlig. Kristus måste bli din hjälpare. Kärlek kommer att vara det medel, som drar andra till dig, och ditt inflytande kan stadfästa dem på det godas och rättas väg.VFF1 148.1

Jag har varnat er för klandrets anda, och jag vill åter varna er. Kristus anmärkte ibland med djupt allvar på människor. I vissa fall kan det vara nödvändigt för oss att också göra det. Men vi borde komma ihåg, att Kristus kände till det faktiska förhållandet hos dem som han anmärkte på, och just den mängd av kritik som personen kunde ta emot och det som var nödvändigt för att rätta till det som var fel. Han förstod också hur han skulle visa medlidande med den felande, trösta den olycklige och uppmuntra den svage. Han kände också till hur han skulle rädda människor från förtvivlan, och i stället inspirera med hopp, ty han var förtrogen med olika människors förhållanden och personliga prövningar. Han kunde därför inte göra några misstag. (1876, band 4, sid. 66.)VFF1 148.2