Ansvaret att tillrättavisa dem som syndar

Det har visats mig att Gud i Jos. 7 illustrerar hur han ser på synden bland dem som bekänner sig vara hans folk och helighålla hans bud. De som särskilt har ärats genom att han på ett märkligt sätt visat sin kraft, liksom för Israel fordom, och som trots detta har vågat att ringakta hans direkta undervisning, kommer att bli föremål för hans vrede. Han önskar undervisa sitt folk om att olydnad och synd är oerhört anstötliga för honom och något som man inte får vara likgiltig för. Han visar oss att när hans folk lever i synd borde de på en gång besluta sig för att göra allt för att skaffa bort den, så att hans avsky inte längre skulle vila över dem alla.VFF1 362.1

Men om folkets synder förbises av dem som står i ansvarsställning vilar hans misshag över dem, och Guds folk hålls som en församling ansvarigt för dessa synder. I sitt handlingssätt med sitt folk under gångna tider visar Herren det nödvändiga i att rena församlingen från dess fel. En syndare kan sprida mörker som kommer att utestänga Guds ljus från hela församlingen. När folket förstår att mörkret sänker sig över dem och de inte vet orsaken, borde de ivrigt söka Gud i stor ödmjukhet och självförkrosselse, intill dess att de fel som bedrövar hans Ande har upptäckts och avlägsnats.VFF1 362.2

De fördomar som uppstått emot oss därför att vi har tillrättavisat felen, som Gud visat mig existerar, och det rop som uppstått om kärvhet och stränghet, är inte rättvist. Gud bjuder oss tala och därför kan vi inte vara tysta. Om felen är uppenbara bland hans folk, och om Guds tjänare likgiltigt låter det passera, hål1er de i verkligheten med och rättfärdigar syndaren och är lika skyldiga som syndaren och kommer lika hög grad att få del av Guds misshag. De kommer att göras ansvariga för de skyldigas synder. I syner har jag uppmärksammats på många händelser där Guds folk ådragit sig hans misshag genom medlemmars försummelser, därigenom att de inte har tagit itu med de fel som existerade bland dem. De som har ursäktat dessa fel har av folket betraktats som mycket vänliga och älskvärda personer, helt enkelt därför att de avskytt att förverkliga Bibelns tydliga plikt. Uppgiften var inte behaglig och dar for undvek de den.VFF1 362.3

Den hatets anda som har kommit över vissa människor därför att felen bland Guds folk har tillrättavisats, har fört blindhet och en fruktansvärd förvillelse över dem själva. Detta har lett till att de inte kunnat skilja mellan det som är rätt och fel. De har släckt sin egen andliga synförmåga. De kan se felen, men de känner inte, som Josua, behov av att ödmjuka sig själva på grund av att de förstår att människor är i andlig fara.VFF1 363.1

Guds sanna folk, som har en börda för hans verk och människors frälsning på sina hjärtan, kommer alltid att betrakta synden som den verkligen är i dess syndfulla karaktär. De kommer alltid att stå på deras sida, som troget och rättvist tar itu med de synder som så lätt kan komma över Guds folk.VFF1 363.2

I synnerhet är detta fallet under församlingens sista tid, under den tid då de etthundra fyrtiofyra tusen beseglas, vilka skall sta utan fel och brist inför Guds tron. De kommer att mycket djupt känna de misstag som begås av Guds bekännande folk. Detta framställs tydligt av profetens il1ustration av det avslutande verket under bilden av de män som har svärdet i sina händer. En av männen var klädd i linnekläder och hade skrivredskap med sig. “Herren sade till honom: ‘Gå igenom Jerusalems stad och teckna med ett tecken på pannan de män, som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne.’” (Hes. 9: 4.)VFF1 363.3

Vem har del av Guds rådslut i denna tid? Ar det de som i verkligheten ursäktar felen bland Guds bekännande folk och som, även om det inte sker öppet, knotar i sina hjärtan mot dem som önskar tillrättavisa synden? Ar det de som tar ställning emot och sympatiserar med dem som begår felen? Nej, förvisso inte! Om de inte bättrar sig och flyr bort från detta Satans verk att förfölja dem som har verkets börda på sina hjärtan och upphör att understödja syndarna i Sion, så kommer de aldrig att få ta emot Guds insegel. De förgås i den allmänna ödeläggelsen som övergår de ogudaktiga, representerade genom de fem männen med svärdet i sina händer. Observera följande med eftertanke: De som tar emot sanningens rena tecken, som skrivits i dem genom den helige Andes kraft, som illustreras med det märke som mannen i linnekläder tecknade dem med, “dessa som sucka och jämra sig över alla styggelser som bedrivas därinne” dvs. i församlingen. Deras kärlek till renhet och Guds ära och härlighet är sådan, och de har en så klar syn över syndens förskräckliga syndfullhet, att de framställs som människor i sådan ångest att de suckar och ropar. Läs hela det nionde kapitlet i Hesekiel.VFF1 364.1

Men den allmänna ödeläggelsen av alla dem som inte ser den stora kontrasten mellan synd och rättfärdighet, och som inte känner såsom de som står i Guds rådslut och som får ta emot inseglet, beskrivs i detta sammanhang av männen med svärden i sina händer: “Och till de andra hörde jag honom säga: ‘Dragen fram i staden efter honom och slån ned folket; visen ingen skonsamhet och haven ingen misskund. Både åldringar och ynglingar och jungfrur, både barn och kvinnor skolen I dräpa och förgöra, men I mån icke komma vid någon som har tecknet på sig; och I skolen begynna vid min helgedom.’” (Verserna 5, 6.)VFF1 364.2