Korset uppenbarar offrets princip

Det är skrivet: “Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock leder med samma sinne.” (1 Petr. 4: 1.) På ett annat ställe läser vi: “Den som ‘Säger ‘sig förbliva i honom, han är ock pliktå att själv så vandra, som han vandrade.” (1 Joh. 2: 6.) Vad skulle vår Frälsare ha gjort i våra omständigheter? Vilka ansträngningar skulle han ha gjort för människors frälsning? Kristi exempel besvarar dessa frågor. Han lämnade sin konungslighet, lade åt sidan sin härlighet, offrade sina rikedomar och klädde sin gudomlighet i mänsklighet för att han skulle nå människan där hon var. Hans exempel visar att han gav sitt liv för syndare.VFF1 505.1

Satan intalade Eva att ett tillstånd av lycka kunde vinnas genom att tillfredsställa aptiten, men Guds löften till människan förverkligas genom självförnekelse. När Kristus i ångest led för att återlösa människan, upphöjdes den mänskliga naturen. Endast genom korset kan den mänskliga familjen bli upphöjd och förenad med himmelen. Självförnekelse och olika kors möter oss på varje steg av vägen mot himmelen.VFF1 505.2

Frikostighetens anda är himmelens anda, själviskhetens anda är Satans anda. Kristi självuppoffrande kärlek uppenbarades på korset. Han gav allt han hade och därefter gav han sig själv, för att människan skulle kunna frälsas. Kristi kors vädjar till Frälsarens alla efterföljares givmildhet. Den princip som här illustreras är att ge och ge. Om detta genomförs i givmildhet och goda gärningar är det en sann frukt av det kristna livet. Världsmänniskors princip är att få och få, och därvid förväntar de att få lycka, men om detta genomförs i dess fulla vidd, blir frukten misär och död.VFF1 505.3

Kristi efterföljares uppgift är att föra ‘sanningen till jordens inbyggare, att rädda dem från skuld och likgiltighet. Människan måste ha sanningen för att kunna helgas genom den, och vi är de kanaler varigenom Guds ljus kan flöda. Våra förmågor, våra medel och vår kunskap är inte endast till för vår egen nytta, utan skall användas för människors frälsning, att lyfta människan från hennes liv i synd och genom Kristus leda henne till den evige Guden.VFF1 506.1

Vi borde vara nitiska arbetare i detta verk, och söka leda syndare som ångrar sig och tror, till den gudomlige Återlösaren och inpränta hos dem en upphöjd förståelse av Guds kärlek till människan. “Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3: 16.) Vilken ojämförbar kärlek är inte detta! Ett ämne för djupsinniga meditationer! Guds häpnadsväckande kärlek till en värld som inte älskade honom! Denna tanke har en ödmjukande makt över själen och leder sinnet in i fångenskap under Guds vilja. Människor som är som galna efter vinning, och är besvikna och olyckliga i sin jakt efter världen, behöver kunskapen om denna sanning för att lugna ner sina rastlösa själars hunger och törst.VFF1 506.2