Föräldraansvar

Jag såg att ett stort ansvar vilar på föräldrarna. De får inte ledas av sina barn, utan de måste i stället leda dem. Jag hänvisades till Abraham. Han var trogen i sitt hus. Han befallde sitt husfolk att följa honom, och Gud kom ihåg det.VFF1 29.1

Jag blev också påmind om det som berättas om Eli. Han lät sina barn göra vad de ville och därför blev de ogudaktiga och sedeslösa, ty genom ‘sin ogudaktighet ledde de Israel bort från Gud. När Gud hade uppenbarat för Samuel deras synder, och den tunga förbannelse som skulle följa därför att Eli inte höll tillbaka sina barn, sade han att inget offer någonsin kunde rena dem från deras synd. När Samuel omtalade vad Gud hade uppenbarat för honom, fogade Eli sig i det med följande ord: “Han är Herren; han göre vad honom täckes.” (1 Sam. 3: 18.) Guds förbannelse följde snart. Dessa ogudaktiga präster dödades tillsammans med trettio tusen av folket, och Guds ark togs av Israels fiender. När Eli hörde att Herrens ark hade tagits, föll han baklänges och dog. Jag såg att om Gud var så noga med att ta itu med sådana ting i det flydda, kommer han inte att vara mindre noga i dessa yttersta dagar.VFF1 29.2

Föräldrar måste leda sina barn, tillrättavisa deras böjelser och ha dem under sin kontroll, annars kommer Gud förvisso att förgöra barnen “på sin vredes dag”. Föräldrar som inte haft omsorg om sina barn kommer inte att vara utan skuld. I synnerhet skulle Guds tjänare leda sina familjer och ha dem under sin kontroll. Jag såg att de inte är redo att döma och besluta i församlingens angelägenheter, om de inte väl kan leda sitt eget hus. De måste först ha ordning i sitt eget hem, sedan kan deras omdöme och inflytande betyda något i församlingen. Jag såg att orsaken till att syner getts så sparsamt på senare tid, är att de inte har uppskattats av församlingen. Församlingen har nästan förlorat sin andlighet och tro, och de för’ maningar och varningar som getts har knappast haft någon effekt på dem. Många av dem som bekänt sig ha tro på dem har inte aktat på dem.VFF1 29.3

En del har slagit in på en olämplig väg, när de har talat med icke-troende, vilka begärt bevis för tron. I stället för att gå till Bibeln, för att där ge bevisen för sin övertygelse, har de läst upp något från Vittnesbörden. Jag såg att det sättet inte var det riktiga, ty det har gjort att många icke-troende fått fördomar mot sanningen. Uppenbarelserna kan inte ha någon tyngd för dem som inte sett dem och inte vet något om dess anda. Man borde inte hänvisa till dem i sådana sammanhang.VFF1 30.1