Församlingens auktoritet

Världens Återlösare har gett stor makt till sin församling. Han har gett de regler som skall tillämpas när det gäller fall som skall prövas bland dess medlemmar. Sedan har han gett noggranna instruktioner när det gäller den väg som skall följas, han säger: “Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad r lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.” (Matt. 18: 18.) Detta visar att den himmelska auktoriteten stadfäster församlingens disciplin när det gäller dess medlemmar, förutsatt att den bibliska regeln har följts.VFF1 424.1

Guds ord ger inte någon fullmakt för en människa att hävda sin uppfattning i opposition mot församlingens, inte heller tilllåts hon att genomdriva sin uppfattning tvärtemot församlingens. Om det inte funnes någon församlings disciplin och ledning, skulle församlingen falla sönder, ty den kunde inte som en kropp hålla ihop. Det har alltid funnits människor med fria tankar, som har påstått att de har rätt, och att Gud på ett speciellt sätt har undervisat, påverkat och lett dem. Var och en har sin egen teori, synpunkter som är särskilt hans egna, och alla menar att just deras synpunkter är i harmoni med Guds ord. Varje människa har en annorlunda trosteori, och ändå gör de anspråk på att ha speciellt ljus från Gud. Dessa fjärmar sig från “kroppen” och varje sådan är sin egen församling. Alla dessa kan inte ha rätt, ändå gör de anspråk på att vara ledda av Herren. Bibelns ord är inte både ja och nej, men ja och amen i Kristus Jesus.VFF1 424.2

Vår Frälsare låter sin undervisning efterföljas av löftet att om två eller tre kommer överens om att bedja om någonting från Gud skulle det ges dem. Kristus visar här att det måste vara enhet med andra, även i vår längtan efter ett givet syfte. A v stor betydelse är gemensam bön, med gemensamt syfte. Gud hör vars och ens böner, men vid detta tillfälle gav Jesus särskilda och viktiga lärdomar som har en särskild anknytning till hans nyligen organiserade församling på jorden. Det måste finnas en överensstämmelse i sådant som de längtar efter och för vilket de beder. Det var inte enbart tankar och idéer från en person, böjd att göra misstag. Bönen skulle vara mångas längtan och åstundan, när de koncentrerar sig på samma sak.VFF1 425.1

I aposteln Paulus’ underbara omvändelse ser vi Guds mäktiga kraft. En härlighet som var starkare än middagens sol omstrålade honom. Jesus, honom som han hatade över alla andra, uppenbarade sig själv för honom för att hejda honom i hans okloka, men ändå ärliga karriär, därför att han skulle kunna göra detta, det minst lovande instrumentet, till ett utvalt redskap att bära evangeliet till hedningarna. Han hade samvetsgrant gjort många ting direkt i strid mot Jesus från Nasaret. r sitt nit var han uthållig, en ivrig förföljare av Kristi församling. Hans djupa och starka övertygelse var att det var hans plikt att utplåna denna oroande lära, att Jesus var livets Furste, vilken syntes segra överallt.VFF1 425.2

Paulus hade fått den bestämda uppfattningen att tron på Jesus gjorde Guds lag, offersystemets gudstjänstordning samt omskärelsens ceremoni om intet. Dessa hade alla under gångna tider haft Guds fulla gillande. Men den övernaturliga uppenbarelsen av Kristus för ljus in i hans sinnes förmörkade kamrar. Jesus från Nasaret, som han är i strid med, är förvisso världens Återlösare.VFF1 425.3