Liknelser om det förlorade*

Det förlorade fåret

Jag hänvisades till liknelsen om det förlorade fåret. De nittionio fåren lämnas i öknen och herden ger sig ut för att söka det förlorade som har vandrat bort. När det förlorade fåret återfunnits, lyfter herden upp det på sina skuldror och bär det hem igen med glädje. Han vänder inte tillbaka med knot och anmärkningar riktade till det förlorade fåret för att det kostat honom så mycket bekymmer, utan med hjärtat fyllt av glädje återvänder han med bördan på sina axlar.VFF1 328.1

En ännu större glädjedemonstration är på sin plats. Vänner och grannar sammankallas för att glädjas med herden som återfunnit sinfår, “ty jag har funnit mitt får, som var förlorat”. Återfinnandet var glädjetemat. Fårets vandring bort nämnde man inget om, ty återfinnandets glädje var tyngre; vågskålen än förlustens sorg, bekymren, omsorgerna och farorna som herden ställdes inför när han sökte det förlorade fåret, och förde det till trygghet igen. “Jag säger eder, att lika så bliver mer glädje i himmelen över en enda syndare, som gör bättring, än över nittionio rättfärdiga, som ingen bättring behöva.” (Luk. 15: 6, 7.)VFF1 328.2