Jesu fördragsamhet

Petrus var snabb och ivrig i sitt handlingssätt, frimodig och orubblig, och Kristus såg i honom egenskaper som kunde få stort värde för församlingen. Därför knöt han Petrus till sig själv, så att allt som var gott och värdefullt kunde bevaras, och för att han genom sin undervisning och sitt föredöme kunde mildra det hårda i Petrus’ temperament och utjämna vad som var ofint i hans uppförande. Om hjärtat verkligen blev förvandlat genom gudomlig nåd, skulle den yttre förändringen komma att ses i sann vänlighet, sympati och artighet. Jesus var aldrig kall och otillgänglig. De som var bekymrade kom ofta och störde honom när han hade dragit ,sig avsides för att få vila och vederkvickelse, men han mötte människorna med en vänlig blick och hade uppmuntrande ord till alla. Han var en förebild på sann artighet. Petrus förnekade sin Herre, men ångrade sig efteråt och var djupt ödmjuk över sin stora synd. Kristus visade att han förlät sin felande lärjunge, i det att han nedlät sig att nämna honom vid namn efter sin uppståndelse.VFF1 612.1

Judas gav efter för Satans frestelser och förrådde sin bäste vän. Petrus lärde och drog nytta av Kristi undervisning och förde vidare det reformarbete som hade getts till lärjungarna när Herren upp for till himmelen. Dessa män representerar de två klasser som Kristus förenar med sig själv, och ger dem fördelen av hans undervisning om och föredöme för ett osjälviskt och medkännande liv, för att de skulle lära av honom.VFF1 612.2

Ju mer människor betraktar Frälsaren och lär känna honom, desto mer kommer de att likna hans förebild och göra Kristi gärningar. Den tid vi lever i fordrar ett reformarbete. Sanningens -ljus som skiner på oss kräver beslutsamma, handlingskraftiga människor med en gedigen moral, sådana som vill arbeta flitigt och uthålligt för att rädda de människor som vill höra Guds Andes inbjudan.VFF1 612.3

Den kärlek som bör finnas mellan församlingsmedlemmar, ger ofta plats för kritik och anmärkning och dessa visar sig även vid religiösa sammankomster, både i klander och svåra personliga utfall. Sådant skulle inte tillåtas varken ..av predikanter, församlingsföreståndare eller medlemmar. Forsamlingens gudstjänster bör föregå endast med Guds ära för ögonen. När människor med sina olika och säregna karaktärsdrag förs samman i en församlingsgemenskap, kommer församlingen att påverkas därav, om inte Guds sanning uppmjukar och slipar bort skarpa kanter i karaktären, och församlingens frid och harmoni offras till underkastelse för dessa själviska, oheliga drag. Många som noggrant ger akt på sina trossyskon för att upptäcka deras brister, försummar att granska sina egna hjärtan och rena sina egna liv. Detta leder till Guds misshag. Varje enskild medlem i församlingen bör noggrant vaka över sin egen själ och kritiskt ge akt på sina egna handlingar, ty annars kan de handla av själviska motiv och bli orsak till fall för sina trossyskon.VFF1 613.1

Gud tar emot människor som de är, med de mänskliga dragen i deras karaktär och fostrar dem sedan för sin tjänst, om de vill låta ‘sig fostras och lära av honom. Den rot av bitterhet, avund, misstro, svartsjuka, och även hat, som finns i en del församlingsmedlemmars hjärtan, är Satans verk. Sådana har ett giftigt inflytande på församlingen: “Veten I icke, att litet surdeg syrar hela degen?” (1 Kor. 5:6.) Det religiösa nit som visas genom en klappjakt på bröderna är ett nit som inte är i harmoni med sunt förstånd. Kristus har ingenting att göra med sådana vittnesbörd.VFF1 613.2