Lugn och självkontroll

Människor som är hårda och kritiska ursäktar sig ofta, och försöker att försvara sin brist på kristen artighet med att en del av reformationens män arbetade med en sådan anda, och de påstår att arbetet i vår tid kräver samma anda, men så är det inte. Ett lugnt sinne, som är under fullkomlig kontroll är bättre vid alla tillfällen, även i de mest ofina sällskap. En våldsam iver gagnar ingen. Gud utvalde inte reformatorerna därför att de var övermodiga och häftiga män. Han godtog dem som de var, trots dessa karaktärsdrag, men han skulle ha gett dem tio gånger så stort ansvar om de hade haft ett ödmjukt sinnelag, och deras anda varit under förnuftets kontroll. Om Kristi tjänare måste fördöma synd, ogudaktighet, orenhet och falskhet, tillrättavisa om överträdelser och synder bland både hög och låg, och visa dem att Guds vrede kommer att falla över Guds lags överträdare, skulle de ändå inte vara befallande och tyranniska. De bör visa vänlighet och kärlek och visa en önskan att frälsa i stället för att fördärva.VFF1 610.1

Av Guds långmodighet kan predikanter och församlingsmedlemmar, som längtar efter att vara Kristi medarbetare, lära sig otvetydiga lärdomar om fördragsamhet och kärlek. Kristus förenade Judas och den impulsive Petrus med sig själv, inte därför att Judas var girig och Petrus häftig, utan för att de skulle kunna lära av honom, deras store Lärare, och liksom honom bli osjälviska, saktmodiga och ödmjuka i hjärtat. Han såg ett gott material i båda dessa män. Judas hade Finansiella förmågor och skulle ha kunnat bli av stort värde för församlingen om han hade tillägnat sig de lärdomar som Kristus gav när han fördömde all själviskhet, bedrägeri och girighet även i livets enskildheter. Dessa lärdomar upprepas ofta: “Den som är trogen i det minsta, han är ock trogen i vad mer är, och den som är orättrådig i det minsta, han är ock orättrådig i vad mer är.” (Luk. 16:10.)VFF1 610.2