Sann och falsk rikedom

“Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!” (Matt. 6: 23.) Det fanns ett tillfälle i sådana människors erfarenhet, när det ljus som gavs dem icke uppskattades eller älskades och därför har det blivit mörker. Ängeln sade: “Ni kan inte älska och ti1lbedja jordens skatter och samtidigt äga de sanna rikedomarna.” När den unge mannen kom till Jesus och sade: “Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” (Matt. 19: 16) gav Jesus honom tillfälle att välja. Han kunde skilja sig från sina ägodelar och få ået eviga livet, eller behålla dem och gå miste om det eviga livet. Hans rikedomar hade större värde för honom än de himmelska skatterna. Villkoret att han måste skilja sig från sina skatter och ge dem till de fattiga, för att bli en Jesu efterföljare och få det eviga livet, avkylde hans längtan och han gick bort mycket sorgsen.VFF1 136.2

Denna larmande skara som sökte efter den jordiska kronan, visades för mig vara de som ivrigt använde alla medel för att få del av materiell egendom. De förlorade sitt omdöme på denna punkt. Alla deras tankar och deras energi -inriktades på att få fatt på jordiska värden. De trampade andras rättigheter under fötterna, förtryckte de fattiga och undanhöll arbetarna deras löner. Om de kan dra nytta av de fattigare och de som är mindre begåvade än sig själva och på så sätt föröka sina egna rikedomar, kommer de inte att tveka ett ögonblick att förtrycka dem eller ens att se dem tvingade till att tigga.VFF1 137.1

De män som jag såg vars huvuden var vita av ålder och vilkas ansikten var fårade av bekymmer, men som ändå grep så ivrigt efter juvelerna i kronan, var de gamla som endast hade några få år kvar. De var ändå så ivriga att ‘söka efter dessa jordiska skatter. Ju närmare de kom graven, desto ivrigare var de att hålla fast vid dem. Deras egna anhöriga skulle inte få någon del därav. Deras egna familjemedlemmar ti1läts att arbeta över sin förmåga för att få fatt på litet pengar. De använde varken skatterna för andras bästa eller för sig själva. Det var nog att veta att de hade dem. När de upplystes om sitt ansvar att hjälpa de fattiga och underhålla Guds verk såg de sorgsna ut. De skulle med glädje ta emot det eviga livet; goda, men önskade inte att det skulle kosta dem något. Villkoren var för svåra. Abraham tvekade inte att ge sin ende son. I lydnad för Gud var han villigare att offra löftessonen än många är att offra sina jordiska ägodelar.VFF1 137.2

Det var pinsamt att se dessa som skulle ha varit mogna för härligheten, och dagligen göras lämpliga för odödlighet, använda all sin kraft för att behålla sina jordiska ägodelar. Jag såg att sådana inte kunde värdesätta de himmelska skatterna. Deras starka känslor för det jordiska tvingar dem att i sina gärningar visa att de inte uppskattar det himmelska arvet ti1lr.äckligt mycket för att offra något för det. Den “rike ynglingen visade villighet att leva i harmoni med Guds bud, men ändå sade Herren till honom att det var ett som fattades. Han längtade efter evigt liv, men älskade sina ägodelar mera. Många bedrar sig själva. De har inte sökt efter sanningen som efter gömda skatter. Deras krafter används inte på bästa sätt. Deras sinnen, som skulle ha kunnat upplysas av himmelens ljus, är förvirrade och bekymrade. “Tidens omsorger och rikedomens bedrägliga ,lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.” (Mark. 4.: 19.) .“Sådana” ,sade ängeln, “är utan ursäkt.” Jag såg att ljuset lämnade dem. De längtade inte efter att förstå det allvarliga och viktiga budskapet för vår tid. De menade att de klarade sig lika bra utan att förstå det. Ljuset slocknade och de famlade sig fram i mörkret.VFF1 137.3