Med klarhet och kraft

Paulus berättade om sin omvändelse från hårdnackad otro till tro på Jesus av Nasaret som världens Återlösare. Han beskrev den himmelska synen som först fyllde honom med obeskrivlig skräck, men som senare visade sig vara en källa till den största tröst. I en uppenbarelse av gudomlig härlighet visade sig denne Jesus, som han hade föraktat och hatat, för honom, han vilkens efterföljare Paulus just då var på väg för att röja ur vägen. Från den stunden hade Paulus varit en ny människa. En människa som genom Guds omskapande nåd hade kommit till en uppriktig och brinnande tro på Jesus.LFT 407.3

Med klarhet och kraft redogjorde Paulus inför Agrippa för de viktigaste händelserna i samband med Jesu liv på jorden. Han gav bevis för att profetiornas Messias redan hade framträtt i Jesus av Nasaret. Han visade hur Gamla Testamentets skrifter hade förklarat att Messias skulle framträda som en människa bland människor. Han visade hur Jesus i sitt liv hade uppfyllt alla detaljer som angetts av Moses och profeterna. För att återlösa en förlorad värld hade Guds Son uthärdat korset och föraktat den skam som drabbade honom. Han hade sedan farit upp till himmelen som segervinnare över döden och graven.LFT 408.1

Varför anser ni då, argumenterade Paulus, det så otroligt att Kristus skulle uppstå från de döda? I den situationen hade Paulus själv en gång varit. Men hur kunde han annat än tro vad han själv hade sett och hört? Utanför portarna till Damaskus hade han verkligen sett den korsfäste och uppståndne Kristus, han som hade vandrat omkring på Jerusalems gator, dött på Golgata kors, brutit sönder dödens bojor och farit upp till himmelen. Han hade sett honom och talat med honom, lika säkert som Petrus, Jakob och Johannes och de andra apostlarna hade gjort det. Kristi röst hade uppmanat honom att förkunna evangelium om en uppstånden Frälsare. Hur skulle han kunna vägra att lyda? I Damaskus, i Jerusalem, i hela Judéen och på avlägsna platser hade han vittnat om Jesus, den korsfäste. Han hade för alla grupper av människor framhållit att de skulle “göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar, som tillhöra bättringen”.LFT 408.2

För denna saks skull, förklarade aposteln, var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig. Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske, nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.LFT 408.3

Hela sällskapet hade lyssnat med hänförd uppmärksamhet på Paulus’ berättelse om sina sällsamma upplevelser. Detta var hans favoritämne. Ingen som hörde honom, kunde tvivla på hans uppriktighet. Men mitt under sin övertygande vältalighet avbröts han av Festus som ropade: “Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.”LFT 409.1

Aposteln svarade: “Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning. Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.” Därefter vände han sig till Agrippa och sade direkt till honom: “Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.”LFT 409.2