Djupgående omvärdering

Under de långa timmar då Saulus var ensam inför Gud, erinrade han sig många ställen i Skrifterna som hänvisade till Kristi första ankomst. Omsorgsfullt sökte han sig fram genom profetiorna med ett minne som skärpts av den övertygelse som nu hade tagit hans sinne i besittning. Under det att han tänkte över innebörden i dessa profetior, blev han förvånad över sin tidigare blindhet och oförmåga att förstå. Han förvånades också över judarnas blindhet i allmänhet, som hade lett till att de förkastade Jesus som den utlovade Messias. För hans upplysta blick tycktes nu alltsammans klart. Han visste att hans tidigare fördomar och otro hade förmörkat hans andliga uppfattningsförmåga. De hade hindrat honom från att upptäcka profetiornas Messias i Jesus av Nasaret.LFT 112.2

I det att Saulus helt gav efter för den helige Andes övertygande kraft, såg han sitt livs misstag och insåg Guds lags omfattande krav. Han som hade varit en stolt farisé, hade varit övertygad om att han var rättfärdigad genom sina goda gärningar. Nu böjde han sig inför Gud med ett litet barns ödmjukhet och enkelhet och bekände sin egen ovärdighet. Han vädjade om den korsfäste och uppståndne Frälsarens förtjänst. Saulus längtade efter att komma in i full harmoni och gemenskap med Fadern och Sonen. Så intensiv var hans längtan efter förlåtelse och godtagande, att han sände upp brinnande böner till nådens tron.LFT 112.3

Den ångerfulle fariséns böner var inte förgäves. Hans innersta tankar och känslor förvandlades av den gudomliga nåden. Hans ädla gåvor fördes in i överensstämmelse med Guds eviga syften. Kristus och hans rättfärdighet blev för Saulus mer än hela världen.LFT 113.1

Saulus’ omvändelse är ett slående bevis på den helige Andes undergörande kraft att övertyga människor om synd. Saulus hade verkligen trott att Jesus av Nasaret hade visat ringaktning för Guds lag och hade undervisat sina apostlar om att den inte längre hade någon funktion. Men efter sin omvändelse insåg Saulus, att Jesus var den som hade kommit till världen med det uttryckliga syftet att hävda sin Faders lag. Han var övertygad om att Jesus var den som hade byggt upp hela det judiska offersystemet. Han såg att vid korsfästelsen hade avbilderna mött sin motsvarighet i verkligheten och att Jesus hade uppfyllt det Gamla Testamentets profetior om Israels återlösare.LFT 113.2

I berättelsen om Saulus’ omvändelse framställs betydelsefulla principer för oss, som vi alltid skulle minnas. Saulus fördes direkt in i Kristi närvaro. Han var en som Kristus hade utsett att utföra ett mycket betydelsefullt arbete. Han skulle bli ett “utvalt redskap” åt honom. Ändå talade inte Herren omedelbart om för honom vad han hade i beredskap för honom. Han hejdade honom i hans kurs och övertygade honom om synd. Men när Saulus frågade: “Vad skall jag göra, Herre?”, satte Frälsaren den frågande farisén i förbindelse med sin församling. Där skulle han få kunskap om Guds vilja ifråga om sig själv.LFT 113.3

Det sällsamma ljus som upplyste Saulus’ mörker var ett Guds verk. Det fanns emellertid något som måste göras för honom av Kristi apostlar. Kristus hade uppenbarat sig för honom och övertygat honom. Nu var den ångerfulle i ett sådant tillstånd att han kunde lyssna till den som Gud hade utsett till att undervisa honom om evangelium.LFT 114.1