Avgjord på hög nivå

De olika frågor som hade samband med avgörandet av den aktuella huvudfrågan tycktes för det församlade mötet innebära oöverstigliga svårigheter. Men den helige Ande hade i själva verket redan avgjort denna fråga. På det beslut som skulle fattas, tycktes hela den kristna församlingens framgång, för att inte säga hela dess existens, vara beroende. “Och sedan man länge förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: ‘Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.” Han menade att den helige Ande redan hade avgjort den fråga som diskuterades genom att med samma kraft komma över de oomskurna icke-judiska kristna som över de omskurna judarna. Han återgav sin vision, i vilken Gud hade visat honom en duk fylld med alla slags fyrbenta djur och hade uppmanat honom att slakta och äta. När han vägrade och försäkrade att han aldrig hade ätit något som var orent hade han fått svaret: “Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för orent.” — Apg. 10:15.LFT 192.1

Petrus återgav den enkla tolkningen av dessa ord som gavs honom omedelbart innan han uppmanades att resa till den romerske kaptenen och undervisa honom om tron på Kristus. Detta budskap visade att Gud inte hade anseende till person utan tog emot och erkände alla som tillbad honom. Petrus berättade om sin förvåning när han, under det att han förkunnade evangelium för dem som hade samlats i Kornelius’ hem, fick bevittna hur den helige Ande föll över hans lyssnare, judar såväl som icke-judar. Samma ljus och strålglans som hade återspeglats från de omskurna judarna lyste också från de inte omskurna icke-judarnas ansikten. Detta var Guds varning att Petrus inte skulle betrakta någon människa som underlägsen någon annan, eftersom Kristi blod kunde rena från all orenhet.LFT 193.1