Främmande för “löftets förbund”

Paulus och hans medarbetare ivrade för dessa som “utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen”. Genom apostlarnas outtröttliga verksamhet för de icke-judiska folken hade dessa, som tidigare var “utestängda från medborgarskap i Israel och främmande”, och som “förut voren fjärran”, kommit “nära i och genom Kristi blod”. Genom tro på hans försoningsoffer hade de kunnat vinna “medborgarskap med de heliga”, och var nu “Guds husfolk”. (Ef. 2:12, 13, 19.)LFT 175.1

I det att Paulus gick vidare i tro, arbetade han outtröttligt för att bygga upp Guds rike bland dessa som hade försummats av Israels lärare. Han upphöjde ständigt Kristus som “konungarnas konung och herrarnas herre”. (1 Tim. 6:15.)LFT 175.2

Han uppmanade de troende: “Varen rotade i honom, och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron.” — Kol. 2:7.LFT 175.3

För dem som tror, är Kristus den fasta grunden. På denna levande grund måste både judar och icke-judar utan åtskillnad bygga. Den är stor nog för alla och stark nog för att bära hela världen. Det är detta förhållande som klart erkänns av Paulus själv. Då han vid slutet av sin förkunnargärning riktade sig till en grupp av icke-judar som blivit Kristi efterföljare och som hade förblivit uthålliga i sin kärlek till evangelium, skriver aposteln: “I . . . ären . . . uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.” — Ef. 2:19, 20.LFT 175.4

När nu evangelium förkunnades i Pisidien uppeggade judarna i Antiokia i sin blinda fördom “ansedda kvinnor som ‘fruktade Gud’, så ock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stads område”.LFT 176.1

Apostlarna blev inte missmodiga på grund av denna behandling. De erinrade sig Mästarens ord: “Saliga ären l, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder. Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.” — Matt. 5:11, 12.LFT 176.2

Evangelii förkunnelse hade framgång och apostlarna hade alla skäl att känna sig uppmuntrade. Deras arbete hade gett en rik skörd bland folket i Pisidien och i Antiokia. De troende som lämnades att själva till en tid föra arbetet vidare “uppfylldes alltmer av glädje och helig Ande”.LFT 176.3