Byggde Herrens tempel

På den grund som Kristus själv hade lagt, byggde apostlarna Guds församling. I Bibeln används ofta uppförandet av ett tempel som symbol på församlingens uppbyggande. Sakarja omtalar Kristus som telningen som skulle bygga Herrens tempel. Han talar om hur de icke-judiska folken hjälper till i detta arbete: “Se, där är en man som skall kallas Telningen. Under honom skall det gro, och han skall bygga upp Herrens tempel.” “Fjärran ifrån skall man komma och bygga på Herrens tempel.” Och Jesaja förklarar: “Främlingar skola bygga upp dina murar.” — Sak. 6:12, 15; Jes. 60:10.LFT 556.1

När Petrus skriver om uppbyggandet av detta tempel, säger han: “Kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men inför Gud är ‘utvald och dyrbar’; och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett ‘heligt prästerskap’ , som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.” — 1 Petr. 2:4, 5.LFT 556.2

I den judiska och den icke-judiska världens stenbrott arbetade apostlarna med att bryta sten för att lägga församlingens grundval. Om detta säger Paulus i brevet till de troende i Efesus: “Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.” — Ef. 2:19-22.LFT 556.3

Och till församlingen i Korint skrev han: “Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå. Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. ‘Den dagen’ skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.” — 1 Kor. 3:10-13.LFT 557.1

Apostlarna byggde på en säker grund, ja, på själva tidsåldrarnas klippa. Till denna grund förde de fram “stenarna” som de bröt från världens “stenbrott”. Det var inte utan hinder som byggarna arbetade. Deras arbete gjordes ytterligt svårt av det motstånd de mötte från Kristi fienders sida. De hade att kämpa mot fanatism, fördomar och hat från de människors sida som byggde på en falsk grund. Många av dem som arbetade som uppbyggare av församlingen, kunde liknas vid dem som byggde på Jerusalems murar på Nehemjas tid. Om dessa blev det sagt: “De som byggde på muren och de som lassade på och buro bördor gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra höllo de vapnet.” — Neh. 4:17.LFT 557.2

Konungar och landshövdingar, präster och rådsherrar försökte omintetgöra arbetet på Guds tempel. Men trots fängelse, tortyr och död förde trogna människor arbetet vidare. Byggnaden växte till i skönhet och formfulländning. Ibland blev de som arbetade nästan förblindade, när vantrons dimma sänkte sig över dem. Vid andra tillfällen blev motståndarnas våldsamheter nästan övermäktiga. Men med fast tro och oryggligt mod drev de arbetet vidare.LFT 557.3

Den ene efter den andre av dem som stod i främsta ledet bland byggarna, stupade för fiendens hand. Stefanus stenades, Jakob dödades med svärd, Paulus blev halshuggen, Petrus blev korsfäst, Johannes blev landsförvist. Trots detta växte församlingen ständigt. Nya arbetare intog de fallnas platser. Sten efter sten lades till byggnaden. På detta sätt reste sig så småningom Guds församlings tempel.LFT 558.1