Medborgaranda

Aposteln klargör tydligt Kristi efterföljares förhållande till de borgerliga myndigheterna: “Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, vare sig det är konungen, såsom den överste härskaren, eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för att straffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göra vad gott är. Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppa munnen till på oförståndiga och fåkunniga människor. I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmed överskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare. Bevisen var man ära, älsken bröderna, ‘frukten Gud, ären konungen’.”LFT 489.2

Till dem som var tjänare sade han att de skulle underordna sig sina arbetsgivare “med all fruktan, icke allenast de goda och milda, utan också de obilliga. Ty det är välbehagligt för Gud”, förklarade aposteln, “om någon, med honom för ögonen, tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lida oförskyllt. Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edra synders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisen tålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är detta välbehagligt för Gud. Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följa honom och vandra i hans fotspår. ‘Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.’ När han blev smädad, smädade han icke igen och när han led hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och ‘våra synder bar han’ i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten; och ‘genom hans sår haven I blivit helade’. Ty I ‘gingen vilse såsom får’, men nu haven I vänt om till edra själars herde och vårdare.”LFT 489.3