Frimodig förklaring

Tiden, platsen, omständigheterna och den intensiva upphetsning som rådde i rådsförsamlingen bidrog alltsammans till att göra Jesu ord till Stora Rådet ännu mer intrycksfulla. Landets högsta myndigheter försökte röja ur vägen honom som hade förklarat att han var den som skulle återupprätta Israel. Sabbatens Herre ställdes inför jordisk rätt för att svara på anklagelsen att ha brutit sabbatsbudet. När han så, frimodigt och utan fruktan, förklarat sitt uppdrag, såg hans domare på honom med förvåning och raseri, men de hade inga motargument. De kunde inte döma honom. Han förnekade prästernas och de skriftlärdes rätt att ifrågasätta hans auktoritet eller att blanda sig i hans verksamhet. De hade inte beklätts med någon sådan auktoritet. Deras anspråk baserade sig enbart på deras egen stolthet och arrogans. Han vägrade att erkänna sig skyldig till deras anklagelser eller att låta förhöra sig av dem.VP 201.3

I stället för att komma med ursäkter för det som de anklagade honom för eller förklara varför han hade gjort det, gick Jesus till motangrepp mot rådsherrarna. Den anklagade blev anklagare. Han tillrättavisade dem för deras hårdhet och för deras bristande kunskap om Skrifterna. Han förklarade att de hade förkastat Guds ord, eftersom de hade förkastat honom som Gud hade sänt. “I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna Om mig.” — Joh. 5:39.VP 201.4

Gamla Testamentet återspeglar på varje sida Guds Sons härlighet, vare sig det är fråga om historia, föreskrifter eller profetior. I den utsträckning som det var instiftat av Gud, var hela det judiska gudstjänstsystemet en koncentrerad profetia om frälsningen. “Om honom (Kristus) bära alla profeterna vittnesbörd.” — Apg. 10:43. Från det löfte som gavs till Abraham och ner genom hela den patriarkaliska tiden och det lagreglerade judiska statssystemet gjorde ljuset från himmelen Återlösarens fotspår fullt synliga. Profeterna såg Betlehemsstjärnan och Fridsfursten komma, när framtidens händelser avslöjades för dem i hemlighetsfull procession. I varje offer symboliserades Kristi död. I varje moln av rökelse uppsteg hans rättfärdighet. Varje basunstöt under jubelåret förkunnade hans namn. Och i det allraheligaste med sitt skräckinjagande mysterium bodde hans härlighet.VP 202.1