Lockande makt

Satan tog Jesus med sig upp på ett högt berg och lät världens riken med all deras härlighet passera revy inför honom. Solen lyste över tempelprydda städer, ståtliga marmorpalats, bördiga fält och frukttyngda vingårdar. Spåren av det onda doldes. Jesu ögon som nyss mötts av dyster ödslighet ser nu ut över en scen av obeskrivlig skönhet och välstånd. Då hörs frestarens röst: “Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den. Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.” — Luk. 4:6, 7.VP 116.2

Kristi uppdrag kunde fullföljas endast genom lidande. Framför honom låg ett liv av sorger, svårigheter och strider och slutligen en skändlig död. Han måste bära hela världens synder. Och han måste uthärda att vara skild från sin Faders kärlek. Nu erbjöd sig frestaren att avstå från den makt han tillskansat sig. Jesus kunde befria sig från det fasansfulla som väntade honom genom att erkänna Satans överhöghet. Men att göra detta skulle vara att uppge segern i den stora striden. Det var genom att söka upphöja sig själv över Guds Son som Satan hade syndat i himmelen. För honom skulle det vara upprorets triumf att nu få överhand.VP 116.3

När Satan inför Jesus förklarade att världens riken och deras härlighet hade överlämnats åt honom och att han kunde ge dem åt vem han ville, framhöll han bara en del av sanningen. Han gjorde det för att befrämja sin egen bedrägliga avsikt. Det herravälde som Satan gjorde anspråk på var det som han rövat från Adam. Adam var endast Skaparens ställföreträdare. Han ägde inte oinskränkt makt, jorden är Guds och han har överlämnat allting åt sin Son. Adam skulle regera såsom ställföreträdare åt Kristus. När Adam förrådde sitt herravälde i Satans händer förblev Kristus alltjämt den rättmätige Konungen. Herren sade till Nebukadnessar: “Den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.” — Dan. 4:14. Satan kan utöva den makt han tillskansat sig endast i den utsträckning som Gud tillåter. När frestaren erbjöd Jesus världens riken och deras härlighet var det hans avsikt att Kristus skulle avstå från det verkliga regentskapet över världen, och utöva herravälde under Satans överhöghet. Det var ett sådant herravälde som judarna satte sitt hopp till. Vad de ville ha var ett världsligt rike. Om Jesus hade samtyckt till att upprätta ett sådant rike, skulle de med glädje ha tagit emot honom. Men syndens förbannelse och allt dess lidande vilade över världen. Jesus avfärdade frestaren med dessa ord: “Gå bort, Satan; ty det är skrivet: ‘Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna’.” — Matt. 4:10.VP 116.4