Därför hade han kommit

Hur kan vi då vinna frälsning? “Såsom Moses upphöjde ormen j öknen” (Joh. 3:14), har också Människosonen blivit upphöjd, och var och en som blivit bedragen och biten av ormen kan se på honom och leva. “Se, Guds lamm, som borttager världens synd.” — Joh. 1:29. Det ljus som lyser från korset uppenbarar Guds kärlek. Hans kärlek drar oss till honom. Om vi inte sätter oss emot detta inflytande, kommer vi att föras fram till korsets fot i ånger över de synder som orsakade Frälsarens korsfästelse. Då åstadkommer Guds Ande genom tron ett nytt liv i själen. Tankar och önskningar förs in under Kristi viljas lydnad. Vi omskapas till hans avbild som verkar i oss för att lägga allt under honom. Då skrivs Guds lag i vårt sinne och vi kan säga med Kristus: “Att göra din vilja, min Gud, är min lust.” — Ps. 40:9.VP 164.2

Under samtalet med Nikodemus uppenbarade Jesus frälsningsplanen och sin uppgift i världen. Inte i något av sina senare tal förklarade han så fullständigt, steg för steg, det som måste utföras i alla som vill ärva det himmelska riket. Vid själva början av sin verksamhet avslöjade Jesus sanningen för en medlem av Sanhedrin, för en som hade det mest mottagliga sinnet, för en som var väl skickad att vara folkets lärare. Men Israels ledare välkomnade inte ljuset. Nikodemus gömde sanningen i sitt hjärta och under tre års tid såg man ytterst litet frukt därav.VP 164.3

Men Jesus kände till den jordmån i vilken han sått säden. De ord som sades den natten till en enda åhörare i bergens enslighet var inte förgäves. Det gick någon tid innan Nikodemus offentligt erkände Jesus. Men han iakttog hans liv och funderade över hans förkunnelse. Under Stora Rådets möten förhindrade han fyra gånger prästernas försök att röja Jesus ur vägen. När Jesus till slut upphöjdes på korset kom Nikodemus ihåg hans ord på Oljeberget: “Såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.” (Joh. 3:14, 15.) Ljuset från detta hemliga samtal lyste över korset på Golgata och i Jesus såg Nikodemus världens Återlösare.VP 165.1

Efter Jesu himmelsfärd, då apostlarna var skingrade på grund av förföljelse, trädde Nikodemus oförskräckt fram i förgrunden. Han använde sin rikedom för att hjälpa den nyfödda församling som judarna hade väntat sig skulle utplånas genom Jesu död. Han som hade varit så försiktig och tvivlande stod i farans stund fast som en klippa, uppmuntrade Jesu efterföljare att tro och skaffade medel att befrämja evangelii verk. Han blev hånad och förföljd av dem som tidigare visat honom aktning. Han blev fattig på denna världens goda, men han svek inte den tro som fick sin början under det nattliga samtalet med Jesus.VP 165.2

Nikodemus berättade för Johannes om samtalet. Johannes återberättade det till undervisning för miljoner. De sanningar som här framhålls är lika viktiga idag som de var den högtidliga natten på den nattmörka bergssluttningen, då den judiske rådsherren kom för att få undervisning om livets väg av den oansenlige läraren från Galiléen.VP 165.3