Ve dig, Korasin!

“Jag säger eder”, tillade Jesus, “att det för Sodom skall ‘på den dagen’ bliva drägligare än för den staden.” Sedan gick hans tankar tillbaka till de galileiska städerna där han tillbringade en stor del av sin verksamhetstid. Med djup sorg utropade han: “Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i eder, hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort bättring. Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och Sidon än för eder. Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara.”VP 490.1

Till dessa tätt befolkade städer vid Gennesaret hade himmelens rikaste välsignelse erbjudits fritt och för intet. Dag efter dag hade livets Furste gått in och ut bland dem. Guds härlighet som profeter och konungar hade längtat efter att få se, hade lyst över folkskarorna som trängdes omkring Frälsaren. Men ändå hade de vägrat att ta emot den himmelska gåvan.VP 490.2

Under sken av stor, klok eftertänksamhet hade rabbinerna varnat folket för att godta de nya lärdomar som den nye läraren framhöll, eftersom hans teorier och seder stod i strid med fädernas lära. Folket trodde ju på vad prästerna och fariséerna lärde, i stället för att själva försöka förstå Guds ord. De hedrade prästerna och rådsherrarna i stället för att hedra Gud. De förkastade den gudomliga sanningen för att kunna bevara sina egna traditioner. Många hade blivit påverkade och var nästan överbevisade, men de handlade inte efter sin överbevisning och räknades inte bland dem som stod på Jesu sida. Satan fortsatte med sina frestelser, till dess att ljuset såg ut som mörker. Därigenom kom många att förkasta den sanning som skulle ha visat sig bli till frälsning för dem.VP 490.3

Det “sannfärdiga vittnet” säger: “Se, jag står för dörren och klappar.” — Upp. 3:20. Varje varning, tillrättavisning eller förmaning i Guds ord och genom hans budbärare är en vädjan att ta emot frälsningens budskap. Det är Jesu röst. Han ber om att bli välkomnad. Varje gång han vädjar till oss, utan att vi fäster avseende vid det, försvagas benägenheten att lyssna. Om man inte frågar efter den helige Andes påverkan idag, blir den inte lika stark i morgon. Vi blir mindre och mindre påverkbara och förfaller slutligen i en farlig omedvetenhet om livets korthet och om den stora evigheten bortom. Den dom som uttalas över oss på domens dag kommer inte att ha orsakats av vår okunnighet, utan av att vi försummat de himlasända tillfällena att lära känna den frälsande sanningen.VP 491.1