Uppfylld önskan

Detta räckte. Den helige Ande hade bekräftat det för Natanael i hans bön i enskildhet under fikonträdet. Nu talade han till honom i Jesu ord. Fastän han hade tvivlat och i viss mån behärskats av fördomar, hade Natanael kommit till Jesus med en uppriktig önskan att lära känna sanningen. Nu blev hans önskan uppfylld. Han hade starkare tro än Filippus som hade fört honom till Jesus. Han svarade och sade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” — Joh. 1:49.VP 129.1

Om Natanael hade vänt sig till de skriftlärde för att få vägledning skulle han aldrig ha funnit Jesus. Det var genom att själv se och bedöma som han blev en Jesu efterföljare. Det förhåller sig på samma sätt med många idag som låter fördomar hindra sig. Hur annorlunda skulle inte utgången bli, om de ville komma och se.VP 129.2

Så länge vi sätter vårt hopp till mänskliga auktoriteter, kommer vi inte att nå fram till den frälsande kunskapen om sanningen. Liksom Natanael behöver vi studera Guds ord för oss själva och bedja om upplysning genom den helige Ande. Han som såg Natanael under fikonträdet, skall också se oss när vi beder i vår ensamhet. Änglar från ljusets värld är nära dem som söker gudomlig ledning.VP 129.3

Med utväljandet av Johannes och Andreas, Simon, Filippus och Natanael började grunden läggas till den kristna församlingen. Johannes visade två av sina efterföljare till Jesus. En av dessa, Andreas, fann därefter sin bror och förde honom till Frälsaren. Sedan kom kallelsen till Filippus. Han gav sig iväg för att söka efter Natanael.VP 129.4

Dessa exempel borde lära oss att inse betydelsen av personliga ansträngningar, att rikta en direkt vädjan till våra släktingar, vänner och grannar. Det finns människor som under en hel livstid bekänt sig till Kristus, men som aldrig har gjort något personligt försök att föra någon annan människa till Frälsaren. De lämnar allt arbete åt förkunnaren. Han må vara aldrig så väl kvalificerad för sin uppgift, men han kan ändå inte utföra det arbete som Gud lämnat åt den kristna församlingens medlemmar att utföra.VP 129.5

Det är många som behöver hjälpas fram till Herren av varmhjärtade kristna. Många har gått förlorade som kunde ha blivit frälsta, om deras grannar, vanliga enkla människor, hade gjort sig någon möda för att rädda dem. Många väntar på att någon skall tala direkt med dem. I familjen, i grannskapet, i staden där vi bor, överallt finns arbete att utföra som Kristi medarbetare. Om vi är kristna skall vi finna glädje i sådant arbete. Så snart en människa har blivit omvänd, väcks en längtan till liv hos henne att för andra omtala vilken värdefull vän hon har funnit i Jesus. Den frälsande och heliggörande sanningen kan man inte behålla för sig själv.VP 130.1

Alla som har överlämnat sig åt Gud blir kanaler för hans ljus. Gud gör dem till sina redskap för att förmedla hans nåds rikedomar. Han har lovat och sagt: “Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.” — Hes. 34:26.VP 130.2

Filippus sade till Natanael: “Kom och se.” Han bad honom inte godta någon annans uttalande, utan bad honom att själv bilda sig en uppfattning om Jesus. Eftersom Jesus nu har farit upp till himmelen, är det hans efterföljare som är hans representanter inför människorna. En av de mest effektiva metoderna att vinna människor för honom är, att i vårt eget dagliga liv efterlikna honom. Vårt inflytande över andra beror inte så mycket på vad vi säger utan vad vi är. Människor kan säga emot oss och ifrågasätta vår logik. De kan vägra att lyssna till våra vädjanden, men ett liv i oegennyttig kärlek är ett argument som de inte kan motstå. Ett följdriktigt liv, präglat av Kristi saktmod, är en kraft i världen.VP 130.3

Jesu undervisning gav uttryck för en inneboende överbevisning och erfarenhet. De som lär av honom, blir också lärare som liknar honom. När den som själv har heliggjorts genom hans Ord, förkunnar det, får det en livgivande kraft, som gör det tilldragande för dem som lyssnar och överbevisar dem om att det är en levande verklighet. När någon har tagit emot sanningen av kärlek till Kristus, kommer han att visa detta genom sitt övertygande sätt att leva och genom klangen i sin röst. Han framhåller det som han själv har hört och sett och som han själv upplevt av livets Ord, för att andra skall få gemenskap med honom genom kunskapen om Kristus. Hans läppar har, liksom profetens, berörts av ett glödande kol från altaret. Det han vittnar om blir en helgande sanning för den som tar emot det, och det åstadkommer då en karaktärens förnyelse.VP 130.4

Och den som försöker förmedla ljuset till andra blir själv uppfriskad. “Regnskurar till välsignelse skall det bliva.” — Hes. 34:26. “Den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.” — Ords. 11:25. Gud kunde ha förverkligat sin avsikt ifråga om människors frälsning utan vår hjälp. Men för att vi skall utvecklas så att vi liknar Jesus, måste vi göra vår del i hans uppdrag. För att kunna gå in i hans glädje, glädjen att se människor frälsta genom hans offer, måste vi ta del i hans arbete för deras återlösning.VP 131.1