Förvånade teologer

På den tiden hade man inrett en avdelning i templet till skola efter profetskolornas förebild. Här samlades ansedda laglärare med sina lärjungar och hit kom den unge Jesus. Han satte sig ned vid dessa allvarliga, lärda mäns fötter för att lyssna till deras undervisning. Som om han sökte kunskap ställde han frågor till dessa lärare om profetiorna och om händelser som då ägde rum och som hänvisade till Messias’ ankomst.VP 67.4

Jesus gav intryck av att törsta efter kunskap om Gud. Hans frågor förde tankarna till djupare sanningar som länge varit undanskymda, men som var mycket nödvändiga för människors frälsning. På samma gång som frågorna visade hur trång och ytlig de lärda männens uppfattning var, gav de dem en gudomlig undervisning och framställde sanningen i ny belysning. De skriftlärde talade om den underbara upphöjelse som Messias’ ankomst skulle medföra för den judiska nationen. Jesus fäste deras uppmärksamhet på Jesajas profetia och frågade dem om betydelsen av dessa texter som hänvisar till Guds Lamm som skulle lida och dö.VP 68.1

De lärda teologerna vände sig till honom med sina frågor och blev förvånade över hans svar. Med ett barns ödmjukhet upprepade han Skrifternas ord och inlade i dem en så djup betydelse att de lärda männen aldrig hade tänkt sig något sådant. Om de hade följt de sanningens riktlinjer han påvisade för dem, skulle de ha åstadkommit en reformation av den dåtida religiösa inställningen bland judarna. Ett djupt intresse för andliga ting skulle då ha väckts. När Jesus började sin verksamhet skulle många ha varit redo att ta emot honom.VP 68.2

De skriftlärde visste att Jesus inte hade blivit undervisad i deras skolor. Ändå var hans kunskap om profetiorna betydligt större än deras. Denne tankfulle, galileiske pojke ingav stora förhoppningar. De ville ha honom till elev för att göra honom till lärare i Israel. De behövde ta hand om hans fostran menade de, eftersom ett så självständigt sinne borde formas under deras inflytande.VP 68.3

Jesu ord hade påverkat deras hjärtan mer än någon annan människas ord någonsin gjort. Gud ville sända sitt ljus till dessa ledare i Israel. Han använde det enda redskap han kunde använda för att nå dem. I sitt högmod skulle de hånfullt ha avvisat tanken att de skulle ta emot undervisning av någon. Om Jesus hade visat att han försökte undervisa dem skulle de ha vägrat att lyssna till hans ord. Men de smickrade sig med att de undervisade honom eller åtminstone prövade hans kunskap om Skrifterna. Jesu ungdomliga älskvärdhet och anspråkslöshet avväpnade deras fördomar. Omedvetet öppnades deras sinnen för Guds ord, och den helige Ande talade till deras hjärtan.VP 68.4

De kunde inte undgå att se att deras förväntningar ifråga om Messias inte hade något stöd i profetiorna, men de ville inte överge de teorier som smickrat deras äregirighet. De ville inte medge att de hade missförstått de skrifter som de gjorde anspråk på att kunna undervisa i. Från mun till mun gick frågan: “Varifrån har denne sin kunskap, då han inte fått någon undervisning?”VP 68.5

Under tiden hade Josef och Maria gripits av stor ängslan och ångest. Vid avresan från Jerusalem hade de förlorat Jesus ur sikte. De visste inte att han stannat kvar. Landet var vid den tiden tätt befolkat, och karavanerna från Galiléen var mycket stora. Det hade rått stor förvirring då de lämnade staden. Under vägen upptog glädjen över att resa i sällskap med vänner och bekanta deras sinnen, så att de inte lade märke till att han saknades förrän det började mörkna. När de stannade för att vila saknade de Jesu uppmärksamma hjälp. Eftersom de trodde att han var med i ressällskapet, hade de inte blivit oroliga. Fastän han var så ung litade de fullkomligt på honom och väntade att han som vanligt skulle visa sig redo att hjälpa dem när de behövde honom. Men nu blev de oroliga. De sökte honom i hela ressällskapet, men förgäves. Med en rysning kom de ihåg hur Herodes hade sökt döda honom i hans späda barndom. Dystra aningar fyllde deras hjärtan. De gjorde sig bittra förebråelser.VP 69.1