Eko från fiskebåt

Dagen grydde över Galileiska Sjön. Apostlarna som var trötta efter en natts resultatlöst arbete, var alltjämt kvar i sina fiskebåtar ute på sjön. Jesus hade kommit för att tillbringa en stilla stund vid sjöstranden. I den tidiga morgonen hoppades han få en stund av vila utan att störas av folkskarorna som följde honom dag efter dag. Snart började emellertid folk samlas omkring honom som vanligt. Skarorna ökade snabbt, så att han trängdes från alla sidor. Under tiden hade apostlarna kommit i land. För att undkomma folkträngseln steg Jesus ned i Simon Petrus’ båt och bad honom lägga ut från land. Här kunde Jesus bättre ses och höras av alla. Från båten började han undervisa folkskaran på stranden.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 4:18-22; Markusevangeliet 1:16-20; Lukasevangeliet 5:1-11.VP 233.1

Vilken scen var inte detta för änglar att betrakta! De såg sin ledare i himmelen sitta i en fiskares båt som gungade fram och tillbaka på de oroliga vågorna, och därifrån hörde de honom förkunna frälsningens glada budskap till den lyssnande folkskaran, som trängde sig fram ända ned till vattenbrynet. Han som hade en högt ärad ställning i himmelen, talade till det vanliga folket ute i naturen om de stora ting som gällde hans rike. Ändå kunde han inte ha funnit en mer passande plats för sitt arbete. Sjön, bergen, de vida fälten, solljuset som strömmade ut över jorden — allt detta gav honom illustrationer för att förklara hans undervisning och hjälpa åhörarna att minnas den. Och ingenting av Jesu undervisning blev utan resultat. Allt vad han sade hjälpte någon människa att tillgodogöra sig det eviga livets ord.VP 233.2

För varje ögonblick ökade skarorna. Det kom ålderstigna män, stödda på sina stavar, väderbitna bönder från bergen, fiskare från sitt arbete på sjön, köpmän och skriftlärde, rika och fattiga, gamla och unga som förde med sig sina sjuka och lidande — alla trängdes de för att lyssna till den gudomlige lärarens ord. Det var sådana tillfällen som profeterna hade sett, när de skrev: “Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galiléen — det folk som där satt i mörker fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.”VP 233.3

Utom folkskaran som samlats på stranden av Galileiska Sjön, hade Jesus också andra lyssnarskaror i tankarna under sin predikan vid sjön. I det han såg ned genom tidsåldrarna, såg han sina trofasta tjänare i fängelse eller i rättssalar, i frestelse och ensamhet och lidande. Varje scen av glädje, strid och villrådighet låg öppen för honom. I de ord som sades till dem som nu var samlade omkring honom, talade han också till dessa andra just sådana ord som innebar ett budskap om hopp i prövning, om tröst i sorg och om himmelskt ljus i mörker. Genom den helige Ande kommer den röst, som talade till folket från fiskarens båt vid Galileiska Sjön, att fortsätta att tala frid till människor intill tidens slut.VP 234.1

Talet var slut. Jesus vände sig till Petrus och bad honom lägga ut från land och kasta ut sina nät. Men Petrus var nedstämd. Under hela natten hade han ingenting fått. Under de tysta nattimmarna hade tunga tankar av alla slag plågat honom. Han tänkte på Johannes Döparen som försmäktade ensam i sin fängelsecell. Han tänkte också på det framtidsperspektiv som öppnade sig för Jesus och hans efterföljare, på arbetets ringa framgång i Judéen och på prästernas och de skriftlärdes illvilja. Även hans egen sysselsättning hade misslyckats, och han betraktade missmodigt sina tomma nät. Framtiden tedde sig i dystra färger. “Mästare”, sade han, “vi hava arbetat hela natten och fått intet; men på ditt ord vill jag kasta ut näten”.VP 234.2

Natten var den enda lämpliga tiden för att fiska i denna sjö med sitt klara vatten. Efter att ha arbetat hela natten utan resultat tyckte de, att det skulle vara meningslöst att kasta ut näten på dagen. Men Jesus hade uppmanat dem att göra det, och av kärlek till Mästaren beredde apostlarna sig att lyda. Simon och hans broder kastade tillsammans ut nätet. När de började dra in det igen fann de, att de hade fått så stor fångst, att nätet började brista. De var tvungna att kalla på Jakob och Johannes för att de skulle hjälpa dem. När fångsten var bärgad, var båtarna så tungt lastade att de var nära att sjunka.VP 234.3