Klara, genomtänkta ord

Mannen hade mött sina förhörsdomare på deras eget område. Hans argument var oangripliga. Fariséerna blev förvånade. De hade tigit stilla, som förlamade av hans klart genomtänkta, bestämda ord. De blev tysta under några ögonblick. Så svepte de uppretade prästerna och rabbinerna sina kappor omkring sig, som om de var rädda för att bli smittade av beröringen med honom, de torkade dammet av sina fötter och slungade ut hotfulla ord om honom: “Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss! Och så drevo de ut honom.”VP 476.1

Jesus fick höra vad de hade gjort. Då han snart därefter träffade honom frågade han: “Tror du på Människosonen?”VP 476.2

För första gången betraktade den blinde mannen sin hjälpares ansikte. I rådsförsamlingen hade han sett sina föräldrar besvärade och förlägna, han hade sett på rabbinernas vredgade ansikten. Nu vilade hans blick på Jesu älskliga, fridfulla ansikte. Med stor möda hade han redan erkänt honom som en representant för gudomlig makt, nu fick han en högre uppenbarelse.VP 476.3

På Frälsarens fråga: “Tror du på Människosonen?” svarade den blinde mannen med att fråga: “Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom.” Jesus sade: “Du har sett honom; det är han som talar med dig.” Mannen kastade sig i tillbedjan ned för Frälsarens fötter. Han hade inte bara fått sin naturliga syn botad. Hans förstånds ögon hade också blivit öppnade. Messias hade uppenbarats för honom och han tog emot honom som den av Gud utsände.VP 476.4

En grupp fariséer hade samlats i närheten, och när Jesus såg dem, kom han att tänka på de motsättningar som alltid blev följden av vad han sade och gjorde. Han sade: “Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda.” Jesus hade kommit för att öppna de blindas ögon och för att upplysa dem som sitter i mörker. Han hade förklarat om sig själv att han var världens ljus. Det underverk han nyss utfört var ett bevis på hans uppdrag. Det folk som hade sett Frälsaren vid hans ankomst hade getts förmånen att få se fullare uppenbarelse av den gudomliga närvaron, än världen någonsin tidigare hade kunnat glädja sig över. Kunskapen om Gud hade uppenbarats mera fullständigt. Men just i denna uppenbarelse uttalades en dom över människorna. Deras karaktär prövades, deras öde avgjordes.VP 476.5

Den uppenbarelse av gudomlig kraft som hade gett den blinde mannen både naturlig och andlig syn hade lämnat fariséerna i än djupare mörker. Några av åhörarna hade känslan av att hans ord gällde dem och frågade: “Äro då kanske också vi blinda?” Jesus svarade: “Voren I blinda, så haden I icke synd.” Om Gud hade gjort det omöjligt för er att se sanningen, så skulle er otro inte ha medfört någon skuld. “Men nu sägen l: ‘Vi se.’” Ni tror att ni ser, men ni förkastar det enda medel varigenom ni kan få er syn. Jesus kom med obegränsad hjälp till alla som erkände att de behövde den. Men fariséerna ville inte erkänna att de behövde något. De vägrade att komma till Jesus och därför fick de behålla sin blindhet, en blindhet som de själva hade skulden till. Jesus sade: “Därför står eder synd kvar.”VP 477.1