Deras sinnelag

Jesus tyckte alltid om barn. Han tog emot deras barnsliga sympati och deras öppna, okonstlade tillgivenhet. Deras glada tacksamhet och oskyldiga småprat var som musik för honom och uppmuntrade honom, när han kände sig nedtyngd av umgänget med opålitliga och hycklande människor. Överallt där Frälsaren gick fram, vann han barnens kärlek och tillgivenhet genom välvilligheten och godheten i sitt utseende och sitt milda och vänliga sätt.
Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 19:13-15; Markusevangeliet 10:13-16; Lukasevangeliet 18:15-17.VP 510.1

Det var vanligt bland judarna att man förde barnen till någon lärare för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men Jesu apostlar ansåg att Mästarens arbete var alltför viktigt för att avbrytas på detta sätt. När mödrarna kom till Jesus med sina barn såg apostlarna ogillande på dem. De menade att dessa barn var för små för att få någon nytta av ett besök hos Jesus. De drog slutsatsen att han skulle bli missnöjd med att de var där. Men det var med apostlarna Jesus blev missbelåten. Frälsaren förstod de mödrars bekymmer som sökte uppfostra sina barn i överensstämmelse med Guds ord. Han hade hört deras böner. Det var han som dragit dem till sig.VP 510.2

En mor gick hemifrån med sitt barn för att finna Jesus. På vägen omtalade hon sitt ärende för en granne. Även hon ville att Jesus skulle välsigna hennes barn. På så sätt samlades flera mödrar med sina små. En del av barnen var inte längre späda utan i uppväxtåren. Andra var redan ungdomar. När mödrarna framställde sin önskan, lyssnade Jesus med sympati till deras blyga och ängsliga begäran. Han dröjde för att se hur apostlarna skulle bete sig. När han såg dem avvisa mödrarna för att göra honom en tjänst, visade han dem deras misstag med att säga: “Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke: ty Guds rike hör sådana till.” Sedan tog han upp barnen i sina armar och lade sina händer på dem och gav dem den välsignelse de kommit för att få.VP 510.3

Mödrarna kände sig tröstade. De återvände till sina hem, styrkta och välsignade av Jesu ord. De blev uppmuntrade att åter ta upp arbetsbördan för sina barn med förnyad glädje och stärkta förhoppningar. Nutidens mödrar bör ta emot hans ord i samma tro. Kristus är i sanning samme personlige Frälsare idag, som han var då han levde som människa bland människorna. Han är alltjämt samme mödrarnas hjälpare idag, som han var då han samlade de små i sin famn i Judéen. Våra egna barn, som står oss närmast, är köpta med hans blod i lika hög grad som barnen på den tiden.VP 511.1

Jesus känner den börda som vilar på varje mor. Han som hade en mor som fick arbeta och sträva under fattigdom och försakelse, sympatiserar med varje mor i hennes mödosamma uppgift. Han som gjorde en lång resa för att lyfta bördan från en kananeisk mor, vill göra lika mycket för mödrarna i vår tid. Han som återskänkte änkan i Nain hennes ende son och som under sina lidanden på korset sörjde för sin egen mor, rörs än idag av en mors sorg. För varje smärta och för varje behov har han tröst och hjälp att ge.VP 511.2

Du mor, gå till Jesus med dina svårigheter. Hos honom kan du finna överflödande nåd och hjälp för att rätt kunna ta hand om dina barn. Himmelens portar står öppna för varje mor som vill lägga sin börda för Frälsarens fötter. Han som sade: “Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke”, inbjuder alltjämt mödrarna att komma till honom med sina små för att han skall välsigna dem. Även de späda barnen i moderns armar vilar under den Allsmäktiges skugga på grund av en bedjande mors tro. Johannes Döparen var fylld med den helige Ande ända från sin födelse. Om vi vill leva i gemenskap med Gud, kan också vi vänta oss att den helige Ande skall påverka våra barn ända från deras tidigaste ögonblick.VP 511.3

I de små barnen som fördes till honom, såg Jesus människor som skulle bli arvingar till hans nåd och undersåtar i hans rike. Några av dem skulle bli martyrer för hans skull. Han visste att dessa barn var långt mer villiga att lyssna till honom och ta emot honom som sin Återlösare än vuxna människor, av vilka så många var världsvisa och hårdhjärtade. I sin undervisning sänkte han sig ned till deras nivå. Han, himmelens majestät, svarade på deras frågor och undervisade dem så enkelt att de kunde fatta det. Han sådde i deras sinnen en sanningens säd som under senare år skulle spira upp och bära frukt till evigt liv.VP 511.4