Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Under en annan makt

    Var och en som vägrar att överlämna sig till Gud står under en annan makts kontroll. Han är inte sin egen. Han kan tala om friheten, men befinner sig i det mest förnedrande slaveri. Han tillåts inte att få se evangelii skönhet, eftersom hans sinne står under Satans kontroll. Under det att han smickrar sig med att han leds av sitt eget omdöme, är det mörkrets furstes vilja han lyder. Jesus kom för att befria människan från syndslaveriets länkar. “Om nu Sonen gör eder fria, så bliven I verkligen fria.” “Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort” oss fria “ifrån syndens och dödens lag.” — Rom. 8:2.VP 466.4

    I återlösningen finns inte något tvång. Intet yttre våld kommer till användning. Under Guds Andes inflytande överlåts det åt människan att fritt välja vem hon vill tjäna. I den förändring som försiggår när människan överlämnar sig åt Kristus råder frihet i högsta bemärkelse. Det är vi själva som driver ut synden. Det är riktigt att vi inte har någon egen kraft genom vilken vi kan befria oss från Satans välde, men när vi vill bli befriade från synden och i vår stora nöd ropar efter en makt som finns utanför och ovanför oss själva, kommer våra egna själskrafter att förstärkas av den helige Andes gudomliga energi och lyda viljans anvisningar att fullborda Guds vilja.VP 467.1

    Det enda villkor som gör människans frihet möjlig, är att hon blir ett med Kristus. “Sanningen skall göra eder fria” och Kristus är sanningen. Synden kan härska bara genom att försvaga sinnet och genom att ödelägga själens frihet. Underkastelse under Gud betyder att människans sanna värdighet och självkänsla återupprättas. Den gudomliga lag som vi underkastas, är “frihetens lag”. (Jak. 2:12.)VP 467.2

    Fariséerna hade förklarat sig vara Abrahams barn. Jesus sade till dem, att detta anspråk bara kunde bekräftas genom att de gjorde Abrahams gärningar. Abrahams sanna barn skulle leva som han levde, ett liv i lydnad för Gud. De skulle inte försöka döda honom som talade vad som gavs honom från Gud. Genom sina intriger mot Jesus utförde inte rabbinerna Abrahams gärningar. Bara det att härstamma i rätt nedstigande led från Abraham saknade värde. Om de inte var besläktade med honom genom en andlig släktskap som skulle visa sig i att de var besjälade av samma anda och gjorde samma gärningar som han, så var de inte hans barn.VP 467.3

    Denna princip är av lika stor betydelse för den fråga som länge har skakat den kristna världen, nämligen frågan om den apostoliska successionen. Bevisen för sann släktskap med Abraham var inte namn eller härkomst utan karaktärslikhet. På samma sätt vilar den apostoliska successionen inte på överförande av kyrklig auktoritet utan på andligt släktskap. Ett liv som förverkligar apostlarnas anda, tron på och förkunnandet av det evangelium som de undervisade om, är det sanna beviset för apostolisk succession. Det är detta som gör människor till de första evangeliska lärarnas efterkommande.VP 467.4

    Jesus förnekade att judarna var Abrahams barn. Han sade: “Nej, I gören eder faders gärningar.” Hånfullt svarade de: “Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.” Dessa ord syftade på omständigheterna kring Jesu födelse och var avsedda som ett angrepp på Jesus i deras närvaro som började tro på honom. Jesus tog inte någon hänsyn till denna tarvliga insinuation utan sade: “Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen.”VP 468.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents