Rådman vid vägskäl

“När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: ‘Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel? ’”Kapitlet bygger på Matteusevangeliet 19:16-22; Markusevangeliet 10:17-22; Lukasevangeliet 18:18-23.VP 516.1

Den unge mannen som frågade var rådsherre. Han hade stora ägodelar och hade anförtrotts en ansvarsställning. Han såg den kärlek som Jesus visade mot barnen som fördes till honom. Han såg hur vänligt han tog emot dem och hur han tog dem upp i sin famn. Hans sinne upptändes av kärlek till Frälsaren. Han kände att han ville bli en av hans efterföljare. Han blev så starkt påverkad, att när Jesus fortsatte sin väg, sprang han efter honom och böjde knä vid hans fötter och frågade, uppriktigt och med stort allvar, något som var högst betydelsefullt för honom själv och som är av stor betydelse för varje människa: “Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?”VP 516.2

“Varför kallar du mig god?”, sade Jesus. “Ingen är god utom Gud allena.” Jesus ville pröva rådsherrens uppriktighet och ville få honom att ge uttryck för, på vilket sätt han betraktade Jesus som god. Förstod han att den som han talade till var Guds Son? Vilken var hans ärliga uppfattning?VP 516.3

Denne rådsherre hade synnerligen höga tankar om sin egen rättfärdighet. Han ansåg i själva verket att det inte fanns någonting som han saknade i det avseendet, men ändå kände han sig inte tillfredsställd. Han kände att han behövde någonting som han ännu inte hade. Kunde inte Jesus välsigna honom på samma sätt som han välsignat de små barnen och så tillfredsställa hans själs behov.VP 516.4

Som svar på hans fråga talade Jesus om för honom, att lydnad för Guds bud var nödvändig för att han skulle få evigt liv. Jesus återgav flera av buden som visade människors plikt mot sina medmänniskor. Rådsherren svarade högst bestämt: “Allt detta har jag hållit från min ungdom. Vad fattas mig ännu?”VP 517.1

Jesus såg den unge mannen i ögonen, som om han läste hela hans livs historia och utforskade hans karaktär. Han tyckte om honom. Han längtade efter att få ge honom den frid, nåd och glädje som radikalt skulle förändra hans karaktär. “Ett fattas dig”, sade Jesus, “gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.”VP 517.2

Jesus kände sig dragen till den unge mannen. Han visste att han var uppriktig när han sade: “Allt detta har jag hållit från min ungdom.” Frälsaren längtade efter att ge honom den klarsyn som skulle göra det möjligt för honom att förstå nödvändigheten av inre hängivenhet och kristen godhet. Han längtade efter att hos honom få se ett ödmjukt och ångerfullt sinne. Han ville lära honom att förstå att Gud skall äga vår högsta kärlek och att vi skall låta Kristi fullkomlighet ersätta vår bristfällighet.VP 517.3

Jesus såg i denne rådsherre just den hjälp han behövde, om den unge mannen skulle vilja bli en av hans medarbetare i Jesu uppdrag på jorden. Om han ville ställa sig under Jesu ledning, skulle han bli en kraft för det goda. Rådsherren ägde i hög grad förutsättningar för att på ett framträdande sätt kunna representera Kristus. Om han förenade sig med Frälsaren, skulle detta göra det möjligt för honom att bli en gudomlig kraft bland människorna. Jesus såg in i hans karaktär och fattade kärlek till honom. Kärlek till Jesus väcktes också i rådsherrens sinne, eftersom kärlek väcker kärlek. Jesus längtade efter att få göra honom till en av sina medarbetare. Han längtade efter att göra honom lik sig själv, till en spegel i vilken Guds-likheten skulle återges. Han längtade efter att få utveckla de goda dragen i hans karaktär och helga dem i Mästarens tjänst. Om rådsherren hade överlämnat sig åt Jesus, skulle han ha växt i den atmosfär som omgav honom. Om han hade valt att göra så, hur annorlunda skulle inte hans framtid ha blivit!VP 517.4

“Ett fattas dig”, sade Jesus. “Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger, och giv år de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.” Jesus läste rådsherrens rankar. Der var bara ett han saknade, men detta inrymde en livsavgörande princip. Han behövde Guds kärlek i sitt sinne. Om inte denna brist bleve tillgodosedd, skulle det visa sig ödesdigert för honom. Hela hans natur skulle komma att bli fördärvad. Om egenkärleken tillfredsställdes skulle den växa till. För att han skulle kunna ta emot Guds kärlek, måste han övervinna sin dominerande kärlek till sig själv.VP 518.1

Jesus ställde denne man på prov. Han uppmanade honom att välja mellan de himmelska skatterna och världslig storhet. De himmelska skatterna tillförsäkrades honom, om han ville följa Jesus. Men det egna jaget måste offras och hans vilja måste ställas under Jesu kontroll. Själva Guds helighet erbjöds den unge rådsherren. Han fick förmånen att kunna bli en av Guds söner och Kristi medarvinge till den himmelska skatten. Men han måste ta upp sitt kors och följa Frälsaren på självförnekelsens väg.VP 518.2

För rådsherren var Jesu ord i själva verket denna inbjudan: “Utväljen åt eder i dag vem I viljen tjäna.” — Jos. 24:15. Avgörandet hade lämnats åt honom. Jesus längtade efter att få se honom omvänd. Han hade visat honom det sjuka i hans karaktär. Med djupt intresse iakttog han den unge mannen under det han övervägde frågan. Om han valde att följa Jesus, måste han lyda hans ord i allting. Han måste avstå ifrån sina ärelystna planer. Det var med allvarlig, ivrig längtan och själshunger som Frälsaren betraktade honom. Han hoppades att han skulle välja Guds Andes inbjudan.VP 518.3

Jesus framställde de enda förutsättningar som fanns för att rådsherren skulle kunna tillägna sig en fullkomlig, kristen karaktär. Hans ord var kloka ord, även om de tycktes stränga och krävande. Rådsherrens enda hopp om frälsning var att ta emot dem och lyda dem. Hans upphöjda samhällsställning och hans ägodelar utövade ett förståligt inflytande till det onda på hans karaktär. Om han gav efter för dessa, skulle han komma att uppskatta dem mer än Gud. Att hålla undan mycket eller litet från Gud skulle vara detsamma som att hålla fast vid det som skulle komma att minska hans moraliska kraft och duglighet. När man föredrar det som tillhör denna värld, hur osäkert och värdelöst det än må vara, kommer det att dominera över allt annat.VP 518.4

Rådsherren uppfattade omgående, vad Jesu ord innebar. Han blev bedrövad. Om han hade förstått värdet av den erbjudna gåvan, skulle han snabbt ha blivit en av Jesu efterföljare. Han var medlem av judarnas högsta råd. Satan frestade honom med smickrande framtidsutsikter. Han ville ha den himmelska skatten, men han ville också ha de timliga fördelar som hans rikedomar skulle kunna ge honom. Han blev bedrövad över att sådana villkor fanns. Han ville ha det eviga livet, men han var inte villig att göra offret. Priset för det eviga livet tycktes för högt. Han gick bedrövad bort, “ty han hade många ägodelar”.VP 519.1

Hans påstående att han hade hållit Guds lag var ett bedrägeri. Han avslöjade att rikedomen var hans avgud. Han kunde inte lyda Guds bud, så länge världen hade första platsen i det som han älskade. Han älskade Guds gåvor mer än han älskade givaren. Jesus hade erbjudit den unge mannen gemenskap med sig. “Följ mig!” sade han. Men Frälsaren betydde inte lika mycket för honom som hans eget namn bland människorna eller som hans ägodelar. Att avstå från den jordiska skatten, som man kunde se, för att få den himmelska skatten, som man inte kunde se, var att ta en alltför stor risk. Han avvisade erbjudandet om evigt liv och gick sin väg. Därefter skulle världen få ta emot hans gudstjänst.VP 519.2

Tusentals ställs inför detta svåra val att väga Kristus mor världen, och många väljer världen. Liksom den unge rådsherren vänder de sig från Frälsaren och säger inom sig: Jag vill inte ha denne man som min ledare.VP 519.3

Jesu handlingssätt med den unge mannen framställs som en liknelse. Gud har gett oss den levnadsregel som var och en av hans tjänar måste följa. Den är lydnad för hans lag, inte bara en laglydnad i vanlig mening, utan en lydnad som blir en del av livet och som uppenbarar sig i karaktären. Gud har fastställt sin egen norm för karaktären, och den måste alla följa som skall bli medborgare i hans rike. Bara de som vill bli Jesu medarbetare, bara de som vill säga: “Herre, allt det som jag har och allt det som jag är tillhör dig”, kan bli det. Bara dessa kommer att erkännas som Guds söner och döttrar. Alla bör tänka igenom vad det betyder att önska sig himmelen och ändå vända sig bort på grund av de villkor som ställs. Tänk på vad det betyder att säga “nej” till Jesus. Rådsherren sade: Nej, jag kan inte ge dig allt. Säger vi på samma sätt? Frälsaren erbjuder sig att ta del med oss i det arbete som Gud gett oss att utföra. Han erbjuder oss att använda oss av de medel som Gud har gett oss, för att befrämja hans arbete i världen. Bara på det sättet kan han rädda oss.VP 519.4

Rådsherrens ägodelar hade anförtrotts honom, för att han skulle kunna visa sig vara en trogen förvaltare. Han skulle fördela dessa gåvor till välsignelse för dem som led nöd. På samma sätt anförtror nu Gud åt människor medel, begåvning och tillfällen, för att de skall kunna bli hans redskap för att hjälpa de fattiga och lidande. Den som använder det som han fått sig anförtrott, på det sätt som Gud vill, blir Frälsarens medarbetare. Han vinner människor för Kristus, därför att han lever på samma sätt som Kristus.VP 520.1

För dem som i likhet med den unge rådsherren står i ansvarsfull samhällsställning och har stora ägodelar, kan det se ut som ett stort offer att avstå ifrån allt för att följa Kristus. Men detta är levnadsregeln för alla som vill bli hans efterföljare. Ingenting mindre än lydnad kommer att godtas. Självförnekelse är själva kärnan i Kristi undervisning. Den framställs ofta på ett sätt som tycks auktoritativt, därför att det inte finns något annat sätt att rädda människor än att avskära alla dessa seder som, om man håller fast vid dem, kommer att demoralisera hela vårt väsen.VP 520.2

När de som följer Kristus ger honom tillbaka det som är hans eget, samlar de en skatt som kommer att överlämnas till dem, när de en gång får höra orden: “Rätt så, du gode och trogne tjänare! . . . Gå in i din Herres glädje.” “Honom som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.” — Matt. 25:23; Hebr. 12:2. Glädjen över att se människor räddade för evigt är den belöning som alla får, som följer honom som sade: “Följ mig!”VP 520.3