Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Hjälp oss, vi förgås!

    Deras rop väckte Jesus. När blixtens bländande ljus föll på honom, såg de hans ansikte återspegla himmelsk frid. De såg osjälviskhet och öm kärlek i hans blick. De satte allt sitt hopp till honom och ropade: “Herre hjälp oss; vi förgås.”VP 333.1

    Aldrig höjs detta rop förgäves av en människa. När apostlarna grep sina åror för att göra en sista ansträngning, reste sig Jesus upp. Han stod i apostlarnas mitt medan ovädret rasade, vågorna slog över dem och blixten upplyste hans ansikte. Han lyfte sin hand, den hand som så ofta var verksam i barmhärtighetens tjänst och sade till den vredgade sjön: “Tig, var stilla.”VP 333.2

    Stormen upphörde. Vågorna lade sig till ro. Molnen rullade bort och stjärnorna lyste fram. Båten gled över den stilla sjön. Då vände sig Jesus till apostlarna och frågade dem sorgset: “Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?” — Mark. 4:40.VP 333.3

    Tystnad föll över apostlarna. Inte ens Petrus gjorde något försök att ge uttryck åt den skräckfyllda vördnad som han kände. De båtar som lagt ut för att följa Jesus hade befunnit sig i samma riskfyllda belägenhet som apostlarnas båt. Panik och ångest hade gripit de ombordvarande, men Jesu befallande ord hade stillat villervallan. Stormens raseri hade drivit båtarna tillsammans och alla hade sett undret. I den stillhet som följde glömdes förskräckelsen. Och folket viskade till varandra: “Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?”VP 333.4

    När Jesus vaknade för att möta stormen, ägde han fullkomlig frid. Det fanns inte ett spår av fruktan, varken i ord eller blick, inte heller i hans sinne. Han vilade inte i medvetandet om sin allmakt. Det var inte som “jordens, havens och himlarnas Herre” som han bevarade sitt lugn. Den makten hade han avstått ifrån. Han sade: “Jag kan icke göra något av mig själv.” — Joh. 5:30. Han förtröstade på Faderns makt. Det var tron på Guds kärlek och omvårdnad som gav Jesus lugn. Och kraften i det ord som stillade stormen, var Guds kraft.VP 333.5

    Så som Jesus kände sinnesro i tro på sin Faders beskydd så skall vi känna ro i vår Frälsares beskydd. Om apostlarna hade litat på honom så skulle de ha bevarat sitt lugn. Deras fruktan i farans stund visade deras otro. I sina försök att rädda sig själva glömde de Jesus. Och det var först när självtilliten svek dem som de vände sig till honom som kunde hjälpa dem.VP 334.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents