I deras mitt

Då de två männen kom tillbaka till Jerusalem gick de in genom den östra porten, som stod öppen hela natten under högtiderna. Husen är mörka och tysta, men vandrarna söker sig väg genom de trånga gatorna i ljuset av den uppgående månen. De går till det rum där Jesus hade tillbringat den sista kvällens sista timmar före sin död. Här vet de att de kommer att finna sina bröder. Hur sent det än är vet de att apostlarna inte kommer att sova förrän de fått full visshet om vad som blivit av deras Herres kropp. De finner dörren till rummet ordentligt låst. De knackar men får inte något svar. Allt är tyst. Då säger de vilka de är. Dörren låses upp och de kommer in, och ytterligare en som de inte ser kommer in tillsammans med dem. Därefter barrikeras dörren på nytt för att hålla spioner borta.
Kapitlet bygger på Lukasevangeliet 24:33-48; Johannesevangeliet 20:19-29.VP 805.1

Vandrarna finner alla i rummet upphetsade av förvåning. De som är där brister ut i tacksägelse och lovprisning: “Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.” Då börjar de två vandrarna, som alltjämt är andfådda av sin snabba och ansträngande vandring, att berätta den sällsamma berättelsen om hur Jesus har uppenbarat sig för dem. De har just slutat och några säger att de inte kan tro det. Det är alltför bra för att vara sant. Då får de se ytterligare en person stå framför dem. Allas ögon riktas mot främlingen. Ingen har knackat på dörren. Ingen har hört någon komma. Apostlarna är förvånade och undrar vad detta kan betyda. Då hör de en röst som inte är någon annan är deras Herres röst. Klart och tydligt hör de hans ord: “Frid vare med eder.”VP 805.2

“Då blevo de förfärade och uppfylldes av frukran och trodde att det var en ande de sågo. Men han sade till dem: ‘Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan? Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.’ Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.” De betraktade hans händer och fötter, märkta av de grymma spikarna. De kände igen hans röst som inte liknade någon annans som de någonsin hört. “Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: ‘Haven I här något att äta?’ Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka; och han tog det och åt därav i deras åsyn.” “Lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.” Tro och glädje tog tvivlets plats, och med känslor som inga ord kan uttrycka, hälsade de sin uppståndne Frälsare.VP 806.1

Vid Jesu födelse hade ängeln tillkännagett: “Frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.” Och nu när han för första gången visade sig för sina efterföljare, efter sin uppståndelse, tilltalar Frälsaren dem med orden: “Frid vare med eder.” Jesus är alltid beredd att tala frid till människor som är nedtryckta av tvivel och fruktan. Han väntar på att vi skall öppna våra sinnen för honom och säga: “Dröj kvar hos oss.” Han säger: “Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom, och han med mig.” — Upp. 3:20.VP 806.2

Jesu uppståndelse var en förebild på alla deras uppståndelse, som har insomnat i tro på honom. Den uppståndne Frälsarens ansikte, hans beteende, hans röst var välbekant för hans efterföljare. På samma sätt som Jesus uppstod från de döda, skall de som har insomnat i tro på honom uppstå. Vi skall känna igen våra vänner på samma sätt som apostlarna kände igen Jesus. De kan ha varit avtärda, sjuka eller vanställda i detta fysiska liv, men de uppnår i fullkomlig hälsa och skönhet. Ändå kommer deras förhärligade kropp att fullkomligt återge deras identitet och utseende. Då skall vi känna igen dem på samma sätt som vi själva har blivit igenkända. (1 Kor. 13:12.) I de ansikten som lyser av ljuset från Jesu ansikte, skall vi känna igen deras drag, som vi har älskat.VP 806.3

Då Jesus sammanträffade med sina apostlar påminde han dem om de ord som han hade talat till dem före sin död, att allt måste uppfyllas som var skrivet i Mose lag och i profeterna och psalmerna om honom. “Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna. Och han sade till dem: ‘Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem. I kunnen vittna härom.’”VP 807.1