Kunde inte fatta hans väsen

Världens upphöjda män, de som kallas stora och visa med all sin omsjungna visdom, kunde inte fatta Jesu väsen och uppdrag. De bedömde honom efter hans utseende, efter den ödmjukhet som vilade över honom som människa. Inte ens apostlarna kunde förstå allt det som Jesus ville uppenbara för dem. Men när de överlämnade sig åt den helige Andes kraft, upplystes efter hand deras sinnen. De uppfattade att den mäktige Guden, iförd mänsklig gestalt, var hos dem. Jesus gladde sig över att även om de visa och kloka inte ägde denna kunskap, hade den blivit uppenbarad för dessa anspråkslösa människor. När han hade förklarat skrifterna i det Gamla Testamentet och visat hur dessa skrifter talade om honom själv och hans försoningsverk, hade de ofta väckts av hans Ande och lyfts upp i en himmelsk atmosfär. De andliga sanningar som profeterna hade uttalat hade de en klarare förståelse av än de ursprungliga författarna själva. Efter detta skulle de läsa Gamla Testamentets skrifter, inte som de skriftlärde eller efter fariséernas undervisning, inte som uttalanden av döda Guds män, utan som en ny uppenbarelse från Gud. De såg honom “som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder”. (Joh. 14:17.)VP 494.1

Det enda sätt på vilket vi kan erhålla en fullständigare och djupare uppfattning av den himmelska sanningen är genom att bevara våra sinnen mottagliga och behärskade av Kristi Ande. Vi måste befrias från fåfänga och stolthet, och från allt som tagit oss i besittning. Kristus måste krönas som vår inre människas konung. Mänsklig vishet är för begränsad för att kunna förstå försoningen. Återlösningsplanen har för stor räckvidd för att filosofin skall kunna förklara den. Den kommer alltid att förbli ett mysterium som inte ens den mest ingående forskning kan tränga till djupet av. Vetenskapen om frälsningen kan inte förklaras, men den kan upplevas. Endast de som inser sin egen syndfullhet kan fatta hur överväldigande Frälsaren är.VP 494.2

Hur omfattande var inte den undervisning Jesus gav, medan han långsamt vandrade från Galiléen till Jerusalem. Folket lyssnade ivrigt till hans ord. I Peréen, liksom i Galiléen, var människorna mindre påverkade av den judiska fanatismen än i Judéen, och hans lära vann genklang i deras sinnen.VP 495.1

Från dessa sista månader av Jesu verksamhet kommer många av hans liknelser. Prästerna och de skriftlärde förföljde honom med stigande bitterhet och han framställde ofta sina varningar till dem i liknelser. De kunde inte missta sig på vad han menade och ändå kunde de inte finna något i hans ord som de kunde anklaga honom för. I liknelsen om farisén och publikanen stod denna självgoda bön: “Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor”, i skarp kontrast till den ångerfulla bönen: “Gud, misskunda dig över mig syndare.” - Luk. 18:11, 13. Så tillrättavisade Jesus judarnas hyckleri. Under bilden av det ofruktsamma fikonträdet och den stora måltiden förutsade han den straffdom som skulle drabba denna obotfärdiga nation. De som med hån avvisat inbjudningen till evangelii festmåltid hörde nu hans varnande ord: “Jag säger eder, att ingen av de män, som voro bjudna, skall smaka av min måltid.” — Luk. 14:24.VP 495.2