Besvärande fråga

I berättelsen om den barmhärtige samariten ger Jesus oss en bild av den sanna religionens egenart. Här visar han att den inte består i system, trosbekännelser eller riter utan i kärleksfulla gärningar, sann godhet och att ge det bästa åt andra.
Kapitlet bygger på Lukasevangeliet 10:25-37.VP 497.1

Medan Jesus undervisade folket, kom en lagklok fram och ville snärja honom och sade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?” Med andlös spänning väntade den stora åhörarskaran på svaret. Prästerna och de skriftlärde hade tänkt snärja Jesus genom att få den lagkloke att framställa just denna fråga. Men Frälsaren inlät sig inte i någon ordstrid utan riktade i stället en fråga till den lagkloke själv. “Vad är skrivet i lagen?” frågade han. “Huru läser du?” Fortfarande anklagade judarna Jesus för att han visade lättsinne i fråga om lagen som getts på Sinai. Nu ställde Jesus frågan till den lagkloke så, att frälsningen ställdes i relation till iakttagandet av Guds bud.VP 497.2

Den lagkloke svarade: “Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.” “Rätt svarade du. Gör det”, svarade Jesus, “så får du leva.”VP 497.3

Lagläraren var inte nöjd med fariséernas ställningstagande och deras gärningar. Han hade granskat Skrifterna med en önskan om, att finna deras verkliga betydelse. Han var mycket intresserad av detta och hade uppriktigt frågat: “Vad skall jag göra?” I sitt svar om lagens fordringar gick han förbi hela mängden av ceremoniella och rituella föreskrifter. Ifråga om dessa gjorde han inte något uttalande om att de skulle ha något värde, utan han framställde två stora principer på vilka hela lagen och profeterna hänger. Jesus bekräftade riktigheten i detta svar som gav Frälsaren fördelaktigt läge inför rabbinerna. De kunde inte fördöma honom för att han godkände det som en tolkare av lagen hade framhållit.VP 497.4

“Gör det, så får du leva!” sade Jesus. Han framhöll lagen som en gudomlig enhet och visade därigenom att det inte är möjligt att hålla ett bud och att bryta ett annat, eftersom samma princip går genom dem alla. En människas öde kommer att bero på hennes lydnad mot hela lagen. Kärlek till Gud framför allt annat och opartisk kärlek till människorna är den princip som skall tillämpas i livet.VP 498.1

Lagläraren fann att han själv var lagbrytare. Jesu rannsakande ord överbevisade honom. Rättfärdigheten efter den lag som han utgav sig förstå, hade han inte tillämpat. Han hade inte visat kärlek till sina medmänniskor. Ånger och omvändelse var vad som väntades av honom, men i stället för att ångra sig försökte han att urskulda sig. I stället för att erkänna sanningen försökte han att visa hur svårt det är att uppfylla budet. Därigenom hoppades han kunna avvärja överbevisningen och rättfärdiga sig i folkets ögon. Frälsarens ord hade visat att hans fråga var ovidkommande, eftersom han själv kunde besvara den. Ändå kom han med ytterligare en fråga: “Vilken är då min nästa?”VP 498.2

Bland judarna orsakade en sådan fråga ändlösa diskussioner. Att avgudadyrkarna och samariterna såsom främlingar och fiender inte kunde vara deras nästa var självklart för dem. Men var skulle gränsen dras i deras egen nation med dess olika samhällsklasser? Vem skulle prästen, rabbin och den äldste räkna som sin nästa? De tillbringade sitt liv i en enda cirkelgång av ceremonier för att göra sig själva rättfärdiga. Beröring med den okunniga och ansvarslösa hopen, menade de, skulle medföra en orenhet som det skulle kräva tröttsamma ansträngningar att rena sig ifrån. Skulle de kunna anse den som sin nästa som var “oren”?VP 498.3

Åter vägrade Jesus att inlåta sig i ordstrid. Han fördömde inte fanatismen hos dem som avvaktade ett tillfälle att fördöma honom. Men genom en enkel berättelse gav han sina åhörare en sådan framställning av hur den himmelska kärleken tar sig uttryck, att det rörde alla och tvingade den lagkloke att erkänna sanningen.VP 498.4

Det enda sättet att skingra mörkret är att släppa in ljuset. Det bästa sättet att bemöta villfarelserna är att ge en bild av de verkliga förhållandena. Det är uppenbarelserna av Guds kärlek som avslöjar synd och brist hos den som har sig själv till centrum.VP 499.1