Trodde på osynliga realiteter

En lycklig motsättning till Filippus’ svaga tro var Natanaels barnsliga tillit. Han var en man med en intensivt allvarlig natur, en man som trodde på osynliga realiteter. Men Filippus var ändå elev i Jesu skola, och den gudomlige läraren hade tålamod med hans brist på tro och hans tröghet. Då den helige Ande utgöts över apostlarna blev Filippus en lärare efter det gudomliga mönstret. Han visste vad han talade om, och han undervisade med en tillförsikt som överbevisade lyssnarna.VP 287.1

Medan Jesus förberedde sina närmaste medarbetare för deras invigning trängde en som inte hade blivit kallad, in bland dem. Det var Judas Iskariot, en man som bekände sig följa Jesus. Han kom nu fram och sökte komma in i denna trängre medarbetarkrets. Med stort allvar och skenbar uppriktighet sade han: “Mästare, jag vill följa dig, varthelst du går.” — Jesus varken avvisade honom eller bjöd honom välkommen, utan uttalade bara dessa sorgmodiga ord: “Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats, där han kan vila sitt huvud.” — Matt. 8:19, 20. Judas trodde att Jesus var Messias. Genom att sluta sig till apostlarna hoppades han kunna tillförsäkra sig en hög ställning i det nya riket. Denna förhoppning hade Jesus sökt ta ifrån honom genom uttalandet om sin fattigdom.VP 287.2

Apostlarna var mycket angelägna om att Judas skulle upptas i deras krets. Han hade ett respektingivande sätt och var en man med omdömesförmåga och handlingskraft. Apostlarna rekommenderade honom till Jesus som en som skulle bli till stor glädje i deras arbete. Det förvånade dem att Jesus tog emot honom så kyligt.VP 287.3

De hade varit mycket besvikna över att Jesus inte försökte tillförsäkra sig samarbete med de ledande i Israel. De ansåg att det var fel att han inte gav stabilitet åt sin sak genom att söka inflytelserika mäns stöd. Om han hade avvisat Judas, skulle de ha börjat tvivla på Mästarens omdöme. Judas’ liv skulle senare visa dem det farliga i att tillåta världsliga hänsyn att inverka på avgörandet av människors lämplighet för Guds uppdrag. Samarbete med sådana människor som apostlarna ivrade för, skulle ha förrått verksamheten och lagt den i deras värsta fienders händer.VP 288.1